Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Inom psykiatrin är det vanligt att tala om megalomani då man avser storhetsvansinne och en störd personlighetsuppfattning.Inom samhällsdebatten kan just spåras ett annat uttryck för megalomani. Många opinionsbildare ivrar för strukturellt stora enheter som väntas skapa slagkraft och konkurrensförmåga. En minoritet hamnar alltid i kläm i alla sammanhang där megalomanin visar sitt tryne. Under nuvarande regeringens mandatperiod har finlandssvenskarna tvingats ta hjälp av lagboken för att värja sig mot storkommunerna och de vårdmammutar som var planerade till fem storstäder i landet. Nu är det högskolevärldens tur att hamna under mangeln. Ett språk ska inte definiera ett universitet i en alltmer global värld och arbetsmarknad, fastslår VATT-forskaren och samlingspartisten Juhana Vartiainen. Många väljer att simma med krokodilerna. Åbo Akademis styrelsebas Marianne Stenius uppfattar debatten om trespråkiga universitet som en utmaning för Åbo Akademi, inte ett hot. Mirjam Kalland, rektor för Svenska social- och kommunalhögskolan, har heller inte några tydliga åsikter då hon intervjuas i frågan i TV-Nytt (25.3). Generellt kan sägas att principfasthet sällan brukar gynna den personliga karriären. Men till all lycka har vi fortfarande några visselblåsare kvar i Svenskfinland. En sådan är Marko Joas, professor i offentlig förvaltning vid Åbo Akademi. Han satt med i Juhana Vartiainens megalomaniska arbetsgrupp, men han kände att han personligen inte kunde omfatta de slutsatser som gruppen gjorde. Joas skrev en förhållandevis skarpt formulerad, avvikande åsikt som fogades till protokollet. Utan denna gnista skulle universitetens samarbetsgrupp UNIFI:s rapporter kanske inte ens ha nått över nyhetströskeln i Svenskfinland. Trespråkiga mammutuniversitet är inte bara ett kraftigt avsteg från den lagfästa principen om högskoleutbildning på de båda inhemska språken, de är sannolikt inslag i ett helt annat samhälle än det vi har i dag.Den dag universitetsväsendet i Finland attraherar de mest begåvade studerande i världen är vår universitetsutbildning inte längre ett uttryck för en medborgerlig jämlikhet i Finland. Även om ett antal av akademilektorerna får order om att köra grundkurserna på svenska kommer en sådan institution inte längre att vara inriktad på att förse vårt eget land med svenskkunniga experter.Vid det laget har vi också infört höga terminsavgifter för att kompensera för att större delen av de studerande efter examen tar jobb utomlands. Är denna elitisering av den högre utbildningen och forskningen ett mål som överensstämmer med de vedertagna nordiska värderingarna? Svar nej. Egentligen är det häpnadsväckande att de allra flesta beslutsfattare på riksplanet alltid tänker i nationella termer då de skisserar upp framtidens strukturer. Åbo Akademi skulle antagligen bli betydligt konkurrenskraftigare om akademin gick in för att skapa gemensamma funktioner med Stockholms universitet än med finskspråkiga Åbo universitet. På samma sätt har Vasa och Umeå potential för ett gemensamt, slagkraftigt universitetsväsende som inte löper någon risk att förfinskas. Megalomanin är förhoppningsvis en övergående samhällsstörning, men om trenden fortsätter gäller det att hålla tungan rätt i mun i partnersvalen. Utan visselblåsare är finlandssvenskarna chanslösa i den snabba samhällsutvecklingen.