Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Det här är nog enda landet i världen som gör så, tror han. I andra länder går marknadsföringsavdelningarna i gång och saluför med fantasifulla namn som ska väcka ett köpbegär hos konsumenten. Man satsar inte bara på att bara bygga upp ett varumärke. Myten, historien bakom är minst lika viktig. Man är stolt över sina regionala och lokala livsmedel och man försvarar dem i EU med näbbar och klor. Maten är mera än något man stoppar i sig för att hållas vid liv, den är kultur och en viktig del av samhället. Det finns förstås en tråkig, grå vardag var som helst i världen du bor. Ett rutininköp i snabbköpet i Lyon är inte så mycket mer glamoröst än då man står i kön i Siwan och lägger upp köttbullarna, franskisarna, yoghurten, brödet och så vardagsosten på bandet. Men ändå, hur tänkte man då man döpte en ost till vardagsost? ”Äh, vi gör den lite tristare och smaklösare än normalt, lite som vardagen”. För till vardagen duger ju vad som helst? Det behöver inte vara något extra, det är ju ändå som sagt bara vardag. Det hela är riktigt märkligt egentligen då man börjar filosofera mer på saken. Vi är så vana vid det här att man inte reagerar innan någon med lite perspektiv påpekar det avvikande i det hela. Jag har köpt av vardagsosten många gånger. Den är som namnet säger, inget märkvärdigt, inget extra och ungefär som, ja vardagen. Man kan i varje fall inte beskylla dem för falsk marknadsföring. Den osten håller vad den lovar, varken mer eller mindre. Ändå är det svårt att tänka sig en italiensk skinka som saluförs som ”vardagsskinka”, kanske den finns men jag är skeptisk till dess existens och att man explicit skulle använda den gråa vardagen i marknadsföringen. Ett vardagligt namn på en anspråkslös ost säger rätt mycket om oss finländare och hur vi ser på livet. Det säger en hel del om hur bra man är på marknadsföring i det här landet och det säger definitivt hur vi ser på mat. Vi blev rejält kränkta då Berlusconi för många år sedan i samband med dragkampen om var EU:s kommande livsmedelsverk skulle placeras hävdade att Finland saknar en stark matkultur. Inte hade han väl helt fel ändå? Det sägs också att det finns gott om bra produkter i det här landet och då tänker jag inte enbart på mat utan överlag så finns det kreativitet, nytänkande och kunnande den gråa vardagen till trots. Problemet är bara att det här landet inte kan sälja varorna. Det ligger också en hel del i det påståendet är jag rädd. Om man kan degradera en ost till vardagsost och få den såld här hemma handlar det nog om ett folk som även de föringar sig själva en aning.