Detta har hänt: Försvarsministrarna i Sverige, Norge, Danmark och Finland samt den isländske utrikesministern skriver gemensamt en debattartikel om fördjupat nordiskt försvarssamarbete. Artikeln publiceras först i norska Aftenposten, sedermera i en rad andra tidningar. Artikeln innehåller knappast något nytt, men är en sällsynt tydlig markering om att man reagerar på förändringarna i "den säkerhetspolitiska situationen i Nordens närområde" som det heter i artikeln, i klartext Rysslands ökade militära aktivitet och närvaro i området. Det tar lindrigt sagt hus i helvete. Först i Finland, sedan ryter Kreml till. I övriga Norden tar man artikeln med en axelryckning och har svårt att förstå vad man bråkar om i Finland. I Finland har uppståndelsen främst handlat om tillvägagångssättet, kritikerna har gått åt försvarsminister Haglund (SFP) för att denne skulle ha gjort utspelet utan att förankra det hos den utrikespolitiska ledningen, främst president Niinistö. Också utrikesministern och regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska utskott tycks ha tagits på sängen. Att Ryssland tagit illa vid och kritiserar artikeln förvånar väl ingen, man läser in ett direkt hot i det nordiska försvarssamarbetet, speciellt i och med att Finland och Sverige i praktiken skulle närma sig Nato. Det är som sagt svårt att hitta något egentligt nytt i artikeln, det nya är kanske att man nämner saker vid deras rätta namn – i stället för allmänna och svepande formuleringar kring vem man kunde tänkas försvara sig mot skriver man bland annat så här: "Vi konstaterar ökande rysk militär övnings- och underrättelseverksamhet i Östersjöområdet och i Nordområdena. Den ryska militären uppträder utmanande längs våra gränser (och flera kränkningar av Östersjöländernas territoriella integritet har ägt rum). Särskilt oroande är att ryskt militärflyg uppträtt på ett sätt som inneburit direkt fara för den civila flygtrafiken." Det finns också hänvisningar till Ukraina och Krim. Tonen är ändå lugnande, avslutningsvis säger man så här: "Vi tar vår del av ansvaret för vår region i en orolig tid. Det nordiska samarbetet kompletterar samarbetet i EU och Nato för ökad säkerhet i vår region. Vår gemensamma ambition är att öka förutsägbarhet, bidra till fredlig utveckling och undvika militära incidenter och konflikter." Till den del som den inhemska kritiken mot Haglund handlar om innehållet har man ifrågasatt det kloka i att reta den björn som inte ens längre sover utan brummar med högljutt än på många decennier. Det brummandet var ändå förutsägbart och gick efter gamla noter, i mycket också ett spel inför en inhemsk publik. Hemma hos oss kan det vara nyttigt att vända på steken. Nu finns det de som kritiserar Haglund för att ha satt sitt namn under en gemensam nordisk skrivelse – men vad hade man sagt om han inte gjort det? Kan jag höra någon säga "finlandisering"? Men utrikes- och säkerhetspolitik är spelreglernas, protokollens och den diplomatiska finessens spelfält. Det spelar ibland ingen roll hur sant det är man säger om man säger det vid fel tidpunkt, på fel forum eller inte riktigt håller sig till protokollet. En artikel signerad tillsammans med nordiska kollegor och med hänvisning till hans position tolkas vare han vill det eller inte som om han sagt det ex cathedra. Nu får han leva med att man säger "fel släckt" om hans medverkan i artikeln.