Det är måndag efter den dramatiska upplösningen av riksdagsvalet. Känslorna hos SFP:s röstmagnet i Vasa valkrets, Anna-Maja Henriksson, är blandade. Samtidigt som hon gläds över att hon fick närmare 10.700 röster, gräms hon över att Svenska folkpartiet i Österbotten förlorade det fjärde mandatet. – Det harmar mig verkligen att Sannfinländarnas Maria Tolppanen gick förbi Mikko Ollikainen i slutskedet. Trots att vi gjorde ett jättebra val, var inte valmatematiken på vår sida den här gången. Hon understryker att hon företräder ett parti som ökade sitt nationella understöd med 18.700 röster och som lyckades knipa ett fjärde nyländskt mandat. SFP hör med andra ord till valets vinnare tillsammans med Centern och De gröna. – Medierna ska inte gå på Timo Soinis retorik att han förnyade förra valets ”jytky”. Sanningen är att Sannfinländarna gick bakåt och förlorade ett mandat. Svenska folkpartiets ökade väljarstöd i skenet av att de övriga regeringspartierna backade, anser hon är skäl nog för den sannolikt blivande statsministern, Centerns Juha Sipilä, att kalla SFP till regeringsförhandlingar. – Det är viktigt att den svenska rösten hörs kring regeringsbordet. Däremot säger hon att det är alldeles för tidigt att tala om vilka partier som SFP kan tänka sig att sitta i regering med. Får partiet en kallelse handlar det om inehållet i regeringsprogrammet i första hand. – Det är helt avgörande för oss. Pressad att säga vilket parti SFP inte kan samarbeta med nöjer hon sig med ett hypotetiskt svar. Nämligen att det är nästintill omöjligt att få en fungerande regering om ett parti hotar att gå ut ifall det inte får som det vill. – I det svåra ekonomiska läge som Finland befinner sig i är det viktigare än någonsin att regeringspartierna och ministrarna har förtroende för varandra. Det fungerar inte om vi ska vara rädda för att regeringssamarbetet spricker. Politisk stabilitet är också en förutsättning för att vi ska vara intressant för utländska investerare, säger hon. Vad gäller Juha Sipilä säger Anna-Maja Henriksson att SFP har en hygglig relation till Centern och dess ordförande Juha Sipilä. Däremot har hon inte någon uppfattning om vilken inställning han har till svenskan. – Han röstade för obligatorisk skolsvenska, men hur han röstade i förslaget om försöket att låta elever i östra Finland läsa ryska i stället vet jag faktiskt inte. Själv är hon beredd att på nytt axla ett ministeransvar ifall hon får frågan. Då skulle hon bland annat driva frågan om ursprungsbefolkningens, det vill säga samernas, rättigheter till slut. Det grämer henne att sameärendena föll på slutrakan i riksdagen. Hon skulle gärna se att den kommande regeringen skulle ha beredskap att köra i mål ILO 169-konventionen om ursprungsfolkens rättigheter.