Underlöjtnanten i reserven, Kari Rönnqvist, och korpralen i reserven, Jörgen Härmälä, från Jakobstadsnejdens reservister står redo. De har i uppdrag att för Jakobstadsnejdens krigsveteraners och Jakobstadsnejdens krigsinvaliders del lägga ner granriskransen med de blåvita banden vid hjältegravarnas minnesmärke. Bakom raden av hjältegravar står elever och lärare från Bennäs och Sundsby skolor och hör kyrkoherde Hans Häggblom påminna om att freden inte var gratis. Barnens uppgift är att föra minnet vidare av de män och kvinnor som för över 70 år sedan gav sitt liv för att de skulle få leva i ett fritt land. En bit därifrån står bröderna Jean och Per-Erik Bergwall och lyssnar till kyrkoherde Hans Häggbloms ord. Genom att ta del i högtidlighållandet av den nationella veterandagen hedrar de sin far som deltog i såväl vinter- som i fortsättningskriget. Sedan 32 år i Tyskland bosatta Jean Bergwalls, 77, första minne av sin far var efter fastlagstisdagen 1944. - Jag var sex år när bomberna föll över Jakobstad och Kyrkostrand. Tidigare på kvällen hade mamma bakat fastlagsbullar som hon placerat som en pyramid på köksbordet. Dem skulle vi äta med varm mjölk när vi kom hem från fastlagsbrasan. När han, mamma och lillebror Per-Erik, som då var ett år, kom fram till brasan dök de ryska planen upp. Bomberna kreverade bland annat i Kyrkostrand. Skolan fick stora skador men också familjen Bergwalls hus. - När vi kom hem var väggarna och plåttaket fulla av hål och fastlagsbullarna alldeles svarta. De omfattande skadorna på huset gjorde att deras far, som var kanonjär i tunga fyran, fick permission för att komma hem och göra de nödvändiga reparationerna. Han kom fysiskt oskadd hem från kriget, men på sitt sätt märkt av det han varit med om. - Han pratade aldrig med oss barn om kriget, endast när han träffade andra vapenbröder, säger Per-Erik Bergwall. Fadern dog endast 55 år gammal. Eftersom så mycket förblev osagt har Per-Erik Bergwall efteråt försökt få en bild av vad hans far varit med om. Han har besökt platser vid fronten där fadern befann sig som till exempel skyttegravarna i Karhumäki och Ladoga strand precis där Vuoksen rinner ut. - Pappa gjorde en anmärkning i sin dagbok: "Lugnt på Suvantofronten". Där finns ett minnesmärke som jag gärna skulle besöka. Under resorna till fronten har han blivit bekant med en rysk general som har endast gott att säga om de finländska fosterlandsförsvararna. - Han brukar säga att de finska soldaterna var smarta och jämföra den ryska och den finska krigsföringen. Till exempel om ett finskt befäl stupade, fanns det genast någon som var beredd att ta över ansvaret och ledarskapet. När samma hände i de ryska leden utbröt vanligen kaos. De som samlats kring hjältegravarna skingras. Vid foten av minnesmärket fladdrar granriskransens blåvita band i vårblåsten. Det är så vi hedrar och minns de som gav sitt liv för fosterlandet.