Det råder feststämning i Stjärnhallen. Scenen är utsmyckad med vackra blomsterarrangemang och utbyggd för att rymma sammanlagt närmare hundra musikanter. Salen är smockfull med publik. I Nykarleby stöder man ungdomsorkestern. Man är stolt över orkestern. Och det har man all anledning att vara. Jeppo ungdomsorkester, som är en av de största symfoniska blåsorkestrarna i Svenskfinland, håller en hög profil och har en bred och aktiv verksamhet. Efter en pampig inledning med American Symphony hälsar föreningens ordförande Ulla-Stina Karlsson-Lassander publiken välkommen. Hon påminner om det som grundaren Ole Nordström sa när orkestern bildades 1975. Vi ska spela tills vi en dag kan spela i musikens huvudstad Wien. Det målet uppnåddes 1988. Sedan dess har Jeppo ungdomsorkester uppträtt i många länder och städer. Därefter framför ungdomsorkestern, som en av de första amatörorkestrarna i Finland, Timo Forsströms tämligen moderna Life in the Capital City, ett tredelat och avancerat verk. Trots att verket är svårt ställer det inte till några som helst problem för A-gruppen under Fredrik Sundells ledning. Sedan är det dags för Bo Kronqvist att äntra scenen. Han håller ett spirituellt festtal där han bland annat framhåller de goda ledarna genom åren. Ledarna har fostrat och gett många ungdomar möjligheter och lärt ungdomarna att se världen med andra ögon. Dagens konferencier Tomas Knuts fortsätter på den humoristiska linjen. Han har till exempel räknat ut att all den luft som ungdomsorkestern blåst under 40 år skulle räcka till att hålla i gång ett tiotal vindkraftverk i Jeppo.

Jeppo ungdomsorkester har en bred repertoar. Något av ett nytänkande kan man kanske kalla House of the Dwarf lords, ett stycke som specialskrivits för orkestern av Tobias Tåg i gruppen Thoby Loth. Musikstilen kan närmast kallas progressiv folkrock. Småningom är det dags för en del av 4-8-åringarna i musiklekis att inta scenen. Spänningen ligger i luften, både bland barnen och deras föräldrar, men barnen klarar av sitt framträdande med bravur. Efter barnens uppträdande spelar A- och B-gruppen ett par stycken gemensamt. I Latin Gold blir det verkligt svängigt. De latinamerikanska rytmerna gör att det börjar rycka i benen bland publiken. Sedan framför B-gruppen tre stycken, bland annat Finlandiahymnen. Därefter är det dags för nostalgiorkestern bestående av ett trettiotal gamyler, det vill säga personer som tidigare spelat med i ungdomsorkestern. Trots att många inte musicerat på länge sitter takterna i och nostalgiorkestern får stående ovationer. Efter pausen framför gästsolisterna Nina Lassander och Daniel Lindström ett dussintal välkända låtar. Nu handlar det om pop, rock, jazz och soul. Nina Lassander, med rötter både i Jeppo och i ungdomsorkestern, gör ingen besviken. Hennes klara och vackra röst trollbinder publiken. Jättecool utropar ett av barnen i publiken spontant. Och vi övriga håller med. Daniel Lindström, som blev Sveriges första Idolvinnare 2004, fångar också publiken med sin röst. Enligt konferencieren har Daniel fått en skjuts framåt i karriären tack vare Jeppo ungdomsorkester, som han samarbetat med flera gånger. Om det stämmer vågar jag inte uttala mig om, men Daniel får i alla fall konsertens mesta applåder för sin version av Paul Simons Bridge over troubled water. Han framför den vackra sången med verklig känsla, till att börja med endast med David Hellmans fina pianoackompanjemang. Fantastiskt. Flera personer och organisationer uppvaktar den jubilerande ungdomsorkestern. Stadsdirektör Gösta Willman påminner i sitt tacktal om att kultur bygger på traditioner. Men för att det ska födas en tradition krävs det eldsjälar, något som det har funnits och finns i Jeppo. Jeppo ungdomsorkester är en tillgång för Nykarleby och för hela trakten. Det bevisar inte minst den festliga, nästan fyra timmar långa, konserten.