Som väntat, men med i alla fall en överraskning. I går fick vi veta portföljfördelningen och några toppnamn, i dag klarnar resten av ministerposterna. Finlands sjuttiofjärde regering, regeringen Sipilä, får fjorton ministrar så att Centern får sex portföljer och Samlingspartiet och Sannfinländarna fyra var. I stalltipsen inför utnämningarna ansågs det självklart att Timo Soini (Sannf.) blir finansminister – nu uppges han bli utrikesminister medan Samlingspartiets Alexander Stubb blir finansminister. Centern får också arbets- och näringslivsministern – en post som tippats gå till Stubb – trafik- och miljöministern, kommunministern och den minister inom Social- och hälsoministeriet som svarar för social- och hälsovårdsreformen. Samlingspartiet tar förutom finansministersposten hand om undervisnings- och kulturministerns, inrikesministerns samt utrikeshandels- och utvecklingsministerns portföljer. Sannfinländarna får också posterna som justitieminister, försvarsminister samt förstaportföljen i Social- och hälsovårdsministeriet. De stora dragen följer spekulationerna, men överraskningen är att Timo Soini får sin drömpost som utrikesminister. Det är skickligt spelat av Soini och Sannfinländarna. Även om Soini nu tvingas hålla tand för tunga på ett sätt han inte behövt göra som oppositionspolitiker och ytterligare tona ned sin eurokritiska agenda får han agera rätt fritt på ett område han behärskar och med betydligt mindre risk för imageskador för partiet än han haft som finansminister. Finansministern är den som kommer med de trista beskeden och får klä skott för alla nedskärningar och pålagor. Å andra sidan har finska folket haft en märklig förkärlek för tuffa finansministrar. Samlingspartiets Iiro Viinanen åtnjöt en märklig popularitet och Mauno Koivisto blev en älskad president. Regeringsförhandlarna presenterade också planerna för social- och hälsovårdsreformen. Vi ska gå en väg med folkvald landskapsförvaltning, lite lik den svenska landstingsmodellen men – i alla fall tills vidare – utan landstingens beskattningsrätt, och dessutom frihet för de högst 19 områdena att besluta vilka tjänster man producerar själv och vilka man köper. Man ska också utreda hur man kan tillämpa den svenska modellen med valfrihet för patienten. Regeringen signalerar i den här frågan både sammanhållning och dådkraft och kan rentav lyckas med det den nu avgående ministären kämpade lönlöst med. I skrivande stund var uppgifterna om kommande nedskärningar vaga. En klar signal är att nedskärningarna kan bli mindre om arbetsmarknadsparterna lyckas åstadkomma ett betydande ”konkurrenskrafstkliv”. Klarar man det kan regeringen minska nedskärningarna med upp till 1,5 miljarder euro. På onsdagens presskonferens var Alexander Stubb tydlig med att regeringen månar om Finlands tvåspråkighet. Återstår att se vad det löftet är värt och hur han och andra likasinnade kan stå emot förslag som hotar svenska intressen. Regeringsförhandlingarna har präglats av en stor skenbar enighet. Framtiden får utvisa hur den enigheten håller. Speciellt Soini har en blandad skara bakom sig som ännu kan pröva regeringens sammanhållning.