Många greker vet inte heller vad det skulle göra för skillnad. Bland atenare som TT:s utsände möter är det inte många som vet exakt vad ett ja eller ett nej i folkomröstningen på söndag, om förslaget på villkor för nya nödlån, skulle betyda för dem. I Exarcheia, ett område norr om centrala Aten med hög arbetslöshet, har 87-åriga Vassiliki Babaeustathiou precis handlat för de 30 euro hon spenderar i det närliggande snabbköpet varje vecka. Hon räknar med en pensionssänkning från 700 till 600 euro i månaden. Trots det kommer hon att rösta ja till euroländernas förslag. – Pensionen kommer att sänkas i vilket fall, men med Alexis Tsipras kommer jag inte ens åt den, säger hon. Resa i uppförsbacke Troligen har hon rätt. När trojkan i Europeiska unionen (EU), Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF) föreslår motkrav handlar det om en reformering av pensionssystemet så att folk jobbar längre (till 67 år), höjd moms och företagsskatt, privatiseringar, slopade subventioner för bönder, ökad förmåga att dra in skatt och mycket mer. Åtgärder som sannolikt måste till även vid en återgång till drakman, med skillnaden att man då i praktiken devalverar. – Oavsett vilken väg Grekland väljer så är det en resa som börjar i en uppförsbacke, säger Robert Bergqvist, chefekonom på SEB. – Det vi vet är att en devalvering aldrig får stå ensam, den måste kompletteras med annan politik. Annars är det bara en tidsfråga innan problemen återvänder. Monopol måste brytas, ekonomin måste göras mer effektiv, marknader avregleras, arbetsmarknaden bli rörligare, pensionsförmåner bytas mot infrastruktursatsningar – smärtsamma satsningar som långsiktigt gör Grekland konkurrenskraftigt. Först ännu sämre I det korta perspektivet blir det sämre, med tillfälligt kanske ännu högre arbetslöshet än dagens 26 procent, säger Bergqvist. – Det Grekland kan hoppas på är att omvärlden lyfter, att en starkare europeisk ekonomi kan gynna exportsektorn och turismen. Bergqvist tror att det är bäst för Grekland att lämna euron. ECB kommer på sikt att behöva höja räntan (den är rekordlåg), men en egen centralbank kan stimulera mera genom att höja långsammare. Den kan också trycka pengar vid behov. En devalvering skapar tillfälligt nödvändig konkurrenskraft. – Men det förutsätter att man kommer till insikten att det inte är någon lätt väg framåt för det, säger Bergqvist. Taxichauffören Odysseas Aggelis säger tvärnej till ett avtal med långivarna. – Ska jag ha 230 euro i pension och min dotter som är 20 år, ska hon ha 300 euro i lön i månaden? Ingen frisk person kan rösta ja till ett sådant förslag. Aggelis räds inte en återgång till drakman. – Vi hade ett liv före euron och vi kommer fortsätta att ha det även efter euron. Många har förlorat sina jobb, hem och familj. Vad finns mer att förlora?