Det regnrika och kyliga vårvädret har varit en stor prövning för jordbrukarna. Kombinerad med en svårförståelig byråkrati har situationen blivit nästan ohållbar. Enligt regelverket ska åkrarna vara sådda före utgången av juni. Det har länge stått klart att det inte låter sig så lätt göras under de väderförutsättningar som har rått. Vattnet står på åkrarna och hur gärna jordbrukarna än vill har de inte kunnat ta sig ut. Jordbrukarna har förstås vant sig vid att anpassa sig till väderleken som varierar från år till år. Att förutse vädret är svårt. Men kanske ännu svårare är det att förutspå de byråkratiska bestämmelserna. Jordbrukarna har givetvis utgått från att såningen ska vara klar inom juni, eftersom inget annat meddelats. Den ”fria bonden” har set sig tvingad att vanmäktigt kämpa mot vädrets makter. En del åkrar har i dag djupa hjulspår. Dessa spår kunde man ha undvikt ifall beslutet om förlängning kommit ett par veckor tidigare, då det redan stod klart att det blir problem att hinna så i tid. Den sista dagen i månaden kom beskedet att såningstiden förlängs med tre veckor. Då har redan en del skador skett. Det verkar vara svårt att kombinera jordbrukets villkor med byråkratins villkor. För en del jordbrukare blir det nu att planera om. Jordbruket är dock inte en verksamhet där man i ett huj ändrar sina planer. Det handlar mera om långsiktighet, också då de är på vädergudarnas villkor. I dag irriteras många av de korta varsel som förlängningen av såningstiden hade. Det handlar inte enbart om att kunna få de stöd som bidrar till att bära upp jordbruket utan också om vilka möjligheter de nu har att på ett vettigt sätt bedriva sitt jordbruk. Vad finns det för grödor som kan sås den 21 juli? I vilket fall som helt kommer den regntunga såningstiden att ge upphov till en hel del ny torr pappersexercis. Myndigheterna ska informeras om vad som hänt med åkrarna. I vissa fall gäller det också att annullera stöd som har beviljats. Den mångsidiga osäkerheten har förstås blivit en del av vardagen för jordbrukarkåren. Förändringar i förutsättningarna står hela tiden på lur. Samtidigt förväntas jordbruken satsa för att öka effektiviteten. I praktiken innebär det en kraftig skuldsättning. Med osäkra utsikter är det svårt att avyttra anläggningar ifall jordbrukaren skulle vilja göra det. Det är en form av ny livegenskap. Regeringen har som mål att minska på byråkratin i landet, detta för att lättare få i gång projekt och därmed också skapa flera jobb. Projekt med ett sammanlag värde på tre miljarder euro lär vänta på klartecken från tillståndsmyndigheter. Jordbruket har under EU-tiden haft en växande pappersexercis. Bönderna ska sätta ner mycket av sina krafter på att brottas med blanketter och paragrafer. Inom EU:s stödsystem tar jordbruket en stor plats. Tanken är väl att man ska hålla i gång jordbruket på alla håll i unionen. Men det handlar mest om begränsningar och kontroll. Även för de mest inkomna innebär pappersarbetet en stor utmaning. För jordbrukarkåren är det inget idealläge. Jordbrukarna skulle helst se att de kan leva på sin produktion. Nu ser det ut som om jordbrukspolitiken mera handlar om reglering än om att utveckla grödorna och produktionsmetoderna. Globalt är problemet knappast att det finns för mycket mat. Tvärtom det finns många magar att mätta. Samtidigt tas jordbruksmark ur bruk, får ge plats för till exempel bostäder och vägar.