Många vill ta hand om de "övergivna" djurbarnen. Men låt dem vara – föräldrarna finns ofta strax intill. Under sommaren kontaktas djursjukhus ofta av människor som har tagit hand om ungar som man tror är föräldralösa, enligt Jan-Åke Hillarp som är viltrehabiliterare. – Det är jättevanligt. Man kidnappar djuren, tar dem från deras föräldrar, säger han. I städerna handlar det om måsungar, som lämnar boet så fort de har torkat, och på landet ligger både rådjurskid och harpaltar ensamma utan att det är något onormalt. – Harmamman matar en gång på natten, sedan ligger ungen för sig själv och trycker, säger Jan-Åke Hillarp. Har man ändå flyttat på ungen är det ingen fara, det gäller bara att lägga tillbaka den på samma plats. Tvärtemot vad många tror blir den inte alls bortstött om den har blivit rörd av en människa. – Naturens mödrar är duktiga mödrar, och de tar hand om sina ungar även om de skulle lukta illa. Tar man i stället hem ungen riskerar man att orsaka onödigt lidande. Att föda upp djurungar är svårt, och många får näringsbrist eller svälter ihjäl. – Dumt är ett svagt ord i sammanhanget, säger Jan-Åke Hillarp. – Ofta hör man: "Vi gjorde allt för den men den dog". Men de gjorde inte allt för den, de plågade ihjäl den.