Under de senaste 20 åren har allt fler teatergrupper för personer med funktionsnedsättning ploppat upp i både Sverige och Finland. Några av dem, såsom Duvteatern i Helsingfors och Glada Hudik i Sverige, jobbar professionellt. – Tidigare tillrättalades personer med utvecklingsstörning i en helt annan utsträckning än i dag. Tidigare var både anhöriga och vårdpersonal försiktiga med att uppmuntra personer med utvecklingsstörning till en egen karriär eftersom man ansåg att det inte är möjligt för dem att utöva ett konstnärligt yrke, säger Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare för Förbundet De Utvecklingsstördas Väl. Enligt Hemgård är också publiken mer öppen för olikheter i dag än för tio år sedan. – Allt fler har börjat inse att personer med utvecklingsstörning kan bli skådespelare precis som vem som helst av oss om han eller hon har den begåvningen. Mikaela Hasán, konstnärlig ledare för Duvteatern, är inne på samma linje. – Vi har strävat efter att göra konstnärligt utmanande teater ända sedan vi började 1999. Men i början fanns det folk som inte uppfattade det vi gjorde som konst. Med tiden har allt fler börjat uppskatta de insikter och nya perspektiv som Duvteaterns föreställningar ger. Enligt Hasán hänger det här ihop med att intresset för alternativa konstformer och konstutövare i allmänhet ökat. Duvteatern har under åren bland annat satt upp tolkningar av Shakespeares Romeo och Julia och Hamlet. Bizets Carmen gjorde gruppen i samarbete med Finlands Nationalopera. Den senaste produktionen var en improvisationsföreställning som spelades på Svenska Teaterns Nicken-scen. I Sverige kom Glada Hudik-teatern igång med sin verksamhet 1996. Då fanns inte så många teatergrupper för personer med funktionsnedsättning i Sverige som i dag, och det var överlag svårt att få publik till föreställningarna, berättar verksamhetsledaren Pär Johansson. Med åren har Glada Hudik gjort stor succé. Teatern har rönt framgångar bland annat med föreställningen Elvis, långfilmen Hur många lingon finns det i världen?, ICA-Jerry och senast med den moderna tolkningen av Trollkarlen från Oz. Till skillnad från Duvteatern är Glada Hudiks verksamhet kommunal. Också repertoarerna skiljer sig från varandra – Glada Hudik satsar på lättare underhållning än DuvTeatern. Grupperna förenas ändå av samma grundvärdering. Målet är att alla ska få göra det man är bra på. Ett annat viktigt mål är strävan efter ett mer tolerant samhälle. – Vi tror på att olikheter utvecklar samhället och att mötet mellan människor är det som är viktigast för integrationen. För närvarande är jag mest intresserad av att föra ut detta budskap till barn och unga, säger Johansson från Glada Hudik. Enligt Hasán genomsyras också Duvteaterns verksamhet av ett hopp om ett tolerantare och mer inkluderande samhälle. Också övningsprocessen är viktig för båda grupperna. För Glada Hudik tar det ett och ett halvt år att sätta ihop en ny produktion för att man ska hitta den rätta rollen för alla.