Sannfinländska riksdagsledamoten Olli Immonen, som tidigare väckt uppmärksamhet då han poserade tillsammans med en hop nynazister i organisationen Finland vid Eugen Schaumans grav, har igen blivit en rubrikernas man med ett Facebookinlägg där han ”drömmer om en stark stat som skulle besegra den här mardrömmen vid namn mångkulturalism”. Partiets gruppordförande i riksdagen Sampo Terhos avståndstagande är försiktigt då han betecknar Immonens utsagor som dennes ”privata tankar” som inte representerar partiets linje. Vad säger Timo Soini? Inte ett knyst. Soini har inte kommenterat ärendet med ett enda ord. Det kanske han borde göra. Soini är ju inte bara partiordförande utan också utrikesminister, och Immonen inte någon fullmäktigesuppleant i Ytter-Takahikiä utan riksdagsledamot i ett regeringsparti. Han skriver vidare så här: ”Jag tror starkt på mina medkämpar. Vi kommer att strida till slutet för vårt hemland och en sann finsk nation. Segern kommer att vara vår”,” Immonens formuleringar har en synnerligen obehaglig underton och ekon från ett trettiotal ingen borde längta tillbaka till. Som medlem i regeringspartiet Sannfinländarna talar han också tvärt emot regeringsprogrammet där man i inledningen slår fast att ”Finland är ett öppet och internationellt land, rikt på språk och kultur”: Den ”sanna finska nationen” Immonen och en rad andra sannfinländare drömmer om har aldrig funnits, det Impivaara de längtar tillbaka till är en myt. Finland har, som alla nationer, formats i korstrycket av kulturer, språk och religioner. Våra omhuldade nationalkonstnärer sög in intryck vid studier i Paris, Gallén-Kallelas berömda Kalevalaillustrationer inspirerades av japanska träsnitt och legendernas Viborg var en kosmopolitisk stad där det finska, svenska, ryska och tyska levde sida vid sida. Och – om man får raljera lite – vad säger försvararen av det sant finska och därmed protestantiska Finland om att hans partiordförande är katolik? Till Soinis heder ska sägas att han faktiskt på förhand dömt ut Immonen. I sin bok ”Peruspomo” (2014) förundrade han över att denne var så fixerad vid invandringsfrågor och mångkulturalism då han som småbarnsfar borde ha synpunkter på rådgivningsmottagningar och barnbidrag. Immonen har väckt kritik också i de egna leden. Riksdagsledamot Maria Tolppanen från Vasa förfasar sig över hans utsaga på Twitter, liksom hennes kollega från Helsingfors, Tom Packalén. Både han och Pekka Vennamo, en gång ordförande för Sannfinländarnas föregångare Landsbygdspartiet, hittar likheter till texter av Anders Behring Breivik, och påpekar att Immonen gjorde sin uppdatering på årsdagen till massakern på Utöya. Immonen finner också stöd i de egna leden. Han får tummen upp av partiets ungdomsorganisation och starkt stöd av Jussi Halla-aho som förundrar sig varför kritik mot mångkulturalitet alls passerar nyhetströskeln. Visst får man kritisera mångkulturaliteten men Immonen gör mer än så. Hans formuleringar vibrerar av hot om våld. I det övriga Europa utesluter populistpartier extremister för att vinna trovärdighet. I Finland kan en Olli Immonen och hans gelikar agera fritt. Vad säger det om Sannfinländarna? Sätt ned foten, Timo Soini!