Docent och politiker Thomas Wallgren (SDP) har under flera årtionden deltagit i stora demonstrationer av olika slag. För honom är det glädjande att stora manifestationer fortfarande ordnas och att så många personer deltar i dem. – Det finns många fina exempel på hur fredliga demonstrationer har lett till maktbyte, däremot är det efterspelet som inte alltid är så enkelt. Enligt Wallgren är det allra viktigaste att människor använder sina medborgerliga rättigheter och friheter eftersom de inte är någon självklarhet. – Till exempel i Spanien som är ett EU-land har rätten att demonstrera inskränkts mycket radikalt alldeles nyligen, säger han. Även om Thomas Wallgren upplever tisdagens demonstration som ett väldigt lyckat evenemang kommer han också med en del kritik. – Om vi tror att vi kan bryta Sannfinländarnas framgång och fascismens frammarsch i Finland genom att ha roligt tillsammans så har vi fel. Då han tänker på de största demonstrationerna under de senaste tjugo åren finns det en gemensam nämnare. – Fred har traditionellt varit temat som samlar massorna. På åttiotalet var det protester mot kärnvapensrustningen och i början av 2000-talet kriget i Irak, säger Wallgren. Janne Flinkkilä är frilansjournalist och en av arrangörerna till demonstrationen. Arbetet för ett tolerant samhälle kommer att återupptas så fort teamet fått pusta ut litegrann. – Vi vill agera för ett öppet, jämlikt, mångfaldigt och mångkulturellt Finland. Vi vill också framkalla en öppen debatt bland medborgarna. Budskapet har också spridits utanför Finland. – En estnisk vän till mig läste på onsdagen om evenemanget och blev väldigt rörd. Det är sannolikt att en motsvarande demonstration ordnas i Tallinn i början av september, säger Flinkkilä. Jan Sundberg är professor i allmän statslära vid Helsingfors universitet. Han säger att Olli Immonens (Sannf) utspel väckt så stor uppståndelse eftersom partiet nu sitter med i regeringen och partiordförande Timo Soini är utrikesminister. – Sannfinländarna brukar vara ämnet nummer ett som de utländska medierna är intresserade av. Den mediala uppmärksamheten och demonstrationen markerar att det också finns något annat här. De direkta effekterna är enligt Sundberg den ökade pressen på statsministern och Soini. – Det är svårt att säga vad de långvariga effekterna är eftersom så mycket beror på vilka åtgärder fallet leder till. Även om Sannfinländarnas partiprogram och valmanifest pekat åt samma riktning som Immonens uttalande kan händelseförloppet leda till splittring inom partiet. – Det är speciellt intressant med tanke på att partiet inte har suttit i regeringen så länge, säger Sundberg.