Ett av regeringens spetsprojekt är avreglering. Onödiga regler ska avskaffas; en utveckling som börjat redan tidigare. I regeringsprogrammet noteras den utvecklingen så här: ”Medborgarnas vardag, företagsverksamhet, jordbruk, investeringar, byggande, sund konkurrens och frivilligverksamhet har förenklats i betydande grad genom att onödig reglering har avvecklats, den administrativa bördan har gjorts lättare och tillståndsprocesser har gjorts smidigare”, men man vill inte stanna där utan vill fortsätta på den vägen: ”Målet är att avveckla onödig reglering och att den administrativa bördan ska bli lättare.” Regeringspartierna talar gärna om ett ”normskrotningstalko”; ”norminpurkutalkoot”. Och visst finns det regelverk att skrota och byråkrati att bryta ned. Ju färre regler vi klarar oss med, desto bättre. Vi har mängder av snåriga regelverk som sätter krokben för företagare och kan göra livet besvärligt för vanliga medborgare. Men vi ska inte kasta barnet med badvattnet och inbilla oss att själva normlösheten vore nyckeln till tillväxt, framgång och lycka. I onsdagens Iltalehti (29/7) varnar professorn i socialt arbete vid Östra Finlands universitet, Juha Hämäläinen, för överdriven iver i rivningsarbetet och efterlyser konkreta riktlinjer för vad det är regeringen vill åt. Hämäläinen betecknar normerna som spelregler för samlevnad vilka reglerar de olika parternas rättigheter och skyldigheter. ”Det vore hederligt att säga vilka medborgerliga rättigheter och skyldigheter man vill avskaffa och förändra.” Han tycker diskussionen hittills varken varit analytisk eller detaljerad. Enligt Hämäläinen handlar normerna inte bara om ett rättsligt regelverk, utan utgör också moraliska normer som definierar helt vanliga vardagliga relationer som bjuder på ett stort förtroendekapital i det finländska samhället. Det här innebär en stor styrka, säger Hämäläinen och är på helt rätt spår då han slår fast att just förtroendet, också förtroendet för förvaltningen innebär en stor fördel för vårt land. Just det här förtroendet kan skilja Finlands utveckling från Greklands, där skattesmitning, korruption, svågerpolitik och pensioner till ”döda själar” har stor acceptans bland medborgarna. Men normerna binder inte bara medborgare utan också samhällsmaskineriet, och normerna finns även till för att trygga medborgarnas rättigheter gentemot stat och kommun. Att regeringen också vill luckra upp kommunens förpliktelser handlar självfallet om att spara. Gott så – men alla besparingar har konsekvenser och också det reformarbetet måste innefatta en konsekvensbedömning. Det gäller för varenda norm man avskaffar. Man hittar med säkerhet mängder av regler som framgår som helt förryckta, och meningslösa normer ska förpassas till historien. Men som Hämäläinen påpekar är alla normer delar av en större helhet, och då är det lätt att missa den enskilda normens inverkan på andra regler. Normerna har heller inte uppstått ur något vakuum, utan har vid ett viss historiskt tillfälle setts som den givna lösningen på ett visst problem. Innan man avskaffar normen måste man bedöma huruvida problemet kvarstår, om normen måste ersättas med en annan eller om man helt enkelt bara kan avskaffa regeln.