Det började med en statusuppdatering på Facebook i juni. Emma Kemppainen förundrade sig över att Blockfest, Finlands största rap-festival, inte hade en enda kvinnlig artist på sin repertoar. Därefter följde en storm av kommentarer, både av festivalarrangörer och privatpersoner. Kvinnliga artister i Finland hörde av sig och var tacksamma över att någon äntligen uppmärksammat den ojämna könsfördelningen under den finländska festivalsommaren, medan kritikerna ansåg att festivalbokningarna måste styras av vilka artister som säljer biljetter. – Men nu är det alltså inte bara Blockfest som är problemet, inte heller festivalerna överlag. Hur könsfördelningen ser ut på festivalerna är bara ett symptom på hur musikbranschen ser ut, säger Kemppainen. Både Helsingin Sanomat och Iltalehti uppmärksammade inlägget – ett tecken på att diskussionen behövs. Kemppainen önskar ändå att de kvinnliga artister som hört av sig till henne privat skulle ge uttryck för sin åsikt också i offentligheten. – Jag tycker att de som håller med borde visa det, men folk är rädda. Min mission i livet är inte att vara kvinna, utan att göra den bästa konsten jag kan. Jag representerar också andra värden inom finländsk musikindustri än det kvinnliga, såsom elektronisk musik, online publicitet och internationellt tänkande. LCMDF, som gör experimentell elektronisk popmusik, har slagit igenom stort i både England, Frankrike och Tyskland. Utländska medier skriver om bandets musik, medan bandet upplever att det i Finland är svårt att få spaltutrymme utanför kategorin "kvinnoband". Kemppainen tycker ändå inte att festivalerna i Finland ska gå in för kvotering. – Det har man gjort på festivaler i Sverige som finansieras av staten. Där har man länge jobbat för att lyfta fram kvinnor inom musikbranschen. Men det finns för få kvinnliga artister i Finland för att det skulle vara värt att gå in för kvotering. För att råda bot på bristen på kvinnliga musiker måste tjejer uppmuntras till att göra musik. I Finland finns en otroligt stor outnyttjad resurs, och den stavas kvinnor, säger Kemppainen. – Vi har fans som berättar att de klarat sig igenom gymnasiet tack vare vår musik, men jag skulle önska att de själva vågade ta steget och börja göra musik. Det är lätt hänt att tjejer bara sätter sig bakom pianot och spelar den där ballanden, i stället för att skriva egen musik, dj:a och experimentera med en synt. Det har LCMDF, som förutom Emma består av systern Mia, gjort under de senaste två åren. Nu gör de snart comeback med en ny skiva. Systrarna har under många års tid bott i Berlin, men medan Mia bor kvar i Tyskland så har Emma tillbringat de två senare åren i Helsingfors. – Det har varit fantastiskt. I Finland finns jätte, jätte, jättemycket talang, säger Kemppainen med eftertryck. Den nya skivan ska produceras med ett team som bara består av finländska experter på elektronisk musik. Skillnaderna jämfört med den senaste skivan, som släpptes 2011, är att musiken på den nya skivan är mer slipad. Två av singlarna ligger redan ute: "Fooled" och "Procrastination 365". – Nu vet vi mycket tydligare vad vi vill göra och har jobbat hårt för att skivan ska låta som vi vill. Det blir en samling "single girl anthems", eftersom lyriken handlar mycket om mitt liv och låtarna är som min dagbok, säger Kemppainen. Nästa år är det tio år sedan LCMDF laddade upp sin första låt på MySpace. Då var det inte många i Finland som sysslade med elektronisk dansmusik och bandet fick försvara sin musikstil inför recensenterna, som kallade dem pinsamma. I dag har finländsk musik börjat låta mer internationell på ett bra sätt, säger Kemppainen, och nämner Kasmir, Sanni, Jaakko Eino Kalevi och Mirel Wagner som exempel. LCMDF har samarbetat med artister från olika genrer, och Kemppainen tror att det snart kommer att vara passé att tänka på musik i genrer. – Jag tror att framtidens festivaler inte i lika hög grad kommer att begränsa sig till en viss genre. Flow är ett bra exempel. Festivalen står för kvalitet inom alla genrer. I sommar har bandet spelat både utomlands och på Provinssirock, och nästa spelning blir på Flow festivalen i Helsingfors i augusti. Kemppainens sommarpärla i Helsingfors är museet för nutidskonst Kiasma. – När Kiasma byggdes tyckte många att det var den fulaste byggnaden i Helsingfors, men jag tycker att det är den finaste. Modern konst ligger väldigt nära mitt hjärta, och när vi är på turné försöker jag alltid besöka museum för modern konst. För mig hör alla konstformer ihop, jag är inte bara musiker.