Det går inte att ta miste på André Antonios iver. Hans sex månader långa plåtslagarkurs på varvet i Åbo tar slut i oktober. – Då får jag äntligen en fast anställning efter alla korttidsjobb jag har haft på annat håll. Antonios har arbetat för en av varvets underleverantörer och gladdes då han hörde om varvets plåtslagarkurs. – Många som arbetat här länge kom hit som plåtslagare. Kursen får en beredskap att göra väldigt olika saker. Antonios jobbar i samma skift som Arto Mikanmaa, som har lång erfarenhet från varvet i Raumo. Målet är kunskapsutbyte, för mycket gick förlorat då kunniga skeppsbyggare lämnade varvet under de osäkra åren. – Atmosfären är helt annan än den varit, säger arbetsledare John Mannermo. Mannermo byggde fartyg i Nederländerna i två år men återvände hem till Åbo då han märkte att det syntes ljus i tunneln. Han pekar på en städmaskin som åker förbi. – Ser du den där? Varje fredag finstädar vi så att morgonskiftet på måndag kommer till en ren hall. Så var inte fallet ännu i början av 2014. Då var många nedslagna och apatiska. – Det är många som har vågat byta bil nu, skrattar Mannermo. Däcken, "lakanen", skärs ut av en enorm plasmaskärare, som sköts av Niklas Wrang. Antonios opererar maskinen invid, en trotjänare, vars investering har nollats för länge sedan. – Det här är teamets viktigaste spelare, skämtar Kari Viklund, chef med ansvar för att utveckla nya produktionsmetoder. Viklund, som har lett flera lyckade pilotprojekt som ska öka produktiviteten, anser att den politiska diskussionen har haft fel tyngdpunkt. – Det verkliga mervärdet skapas inom en tid som motsvarar ganska få procent av arbetstiden. Det mesta i alla industriprocesser går åt till annat: att hämta verktyg, reparera något eller leta upp någon person. – Ju färre som cyklar omkring på gårdsplanen med ett verktyg på axeln, desto bättre. Produktiviteten gynnas också av trygghet. Sjukdomsfrånvaron på grund av arbetsolycka är en bråkdel av vad den varit. Viklunds processkunnande är välkänt. Asiatiska varv har erbjudit honom jobb, men han vill inte lämna Åbo. – Vi beslutade bygga hus när det såg riktigt osäkert ut. Är du tokig, undrade många. Men om man inte tror på det här så kan man gott sluta. Åbovarvets nätverk av underleverantörer är en betydande styrka, säger varvets projektchef Kim Olin. – Som bäst sker allt nästan på telepatisk nivå. Det går inte att på annat håll bygga upp något motsvarande så där bara. – En fartygsorder flyttas inte hokuspokus så där bara till Kina. De har inga referenser, vi har en lång rad. Vårt kunnande är att organisera människors arbete. Olin kom till Åbo 2011. Han arbetade femton år som teknisk försäljare på MacGregor, en underleverantör till fartygsindustrin. – Jag har sett 40–50 varv och lärt mig se vad som lyckas och vad som går snett. Mina varningsklockor ringer tidigt. Lyxkryssarbranschen är rå business och kunderna har många alternativ. Det är nu vi mäter vår effektivitet. Så mycket semester blev det inte i år då den fulla orderboken kräver mycket planering. Det är bara ett positivt problem, säger Olin, som prisar Meyer. – Passionen att bygga fartyg och viljan att vara i täten märks bra hos dem. Deras motto är kontinuitet och de har gjort många saker rätt. (FNB–SPT)