Språkbadet i Jakobstad är en framgångs­saga som kantats av provisorier och konflikter, och i den värsta populismvågen betraktats som gök­ungen som trängt ut den ”riktiga” skolan från sina hävdvunna klassrum och skolbyggnader. Under de tjugo år som den här ökenvandringen varat har språkbadet vuxit till sig rejält. Men, som sagt, alltid i tillfälliga och oftast otillfredsställande lokaler. Den senaste tiden har kantats av uppgifter om dålig luft i gamla Pursisalmifastigheten som tvingat den svenska dagvårdsgruppen i exil till Länsinummi skola. I onsdags rapporterade ÖT om att Centralen för tekniska tjänster ska utreda möjligheterna att bygga en helt ny skola på den plats där Pursisalmi skola nu står. Den gamla byggnaden är i så dåligt skick att en sanering och renovering skulle bli dyrare än ett nybygge. Till dess – det väntas ta minst två eller tre år – tvingas man till fortsatta nödlösningar och en uppdatering av ventilationen som enligt artikeln inte ska kosta ”huvudlösa summor.” Språkbadet är bara en del av staden Jakobstads skolpussel, som enligt bildningsdirektör Jan ­Levander har en eller ett par bitar för mycket, ­både på svenskt och finskt håll. På svenskt håll är det Bonäs och Vestersundsby skola som enligt Levander tar ut varandra. Elevbortfallet handlar både om årskullarnas storlek och, självfallet, språkbadets popularitet. Samtidigt finns fastigheter som står tomma, men varken före detta BI-fastigheten eller Ristikari är lämpade för språkbadsskolan. Om BI säger Levander att den med fördel kunde tas över av dagvården ”om det lönar sig att renovera fastigheten”; ett anmärkningsvärt uttalande om en byggnad med knappa 35 år på nacken! På finskt håll har man redan beslutat lägga ned Ruusulehto skola. Skolor är alltid förknippade med känslor, och ingen skola har väl någonsin lagts ned utan ­protester. Samtidigt är det förändring som präglar hela samhället, och då kan inte heller utbildningen undgå förändringens vindar. Ibland måste tradition och pietet ge vika för ­realismen. Språkbadsskolans elever har länge varit betjänta av en adekvat skolbyggnad. Förhoppningsvis går stadens beslutsfattare på bildningsdirektörens ­linje och tar ett snabbt beslut om ett nybygge. Också om några års väntan återstår efter ett principbeslut ingjuter ändå också detta förtroende hos de elever som nu satt sina barn i språkbadet. I bästa fall hinner de som nu börjar i skolan gå ett par klasser i den nya byggnaden. Samtidigt måste man med öppet sinne och kreativitet se över resten av skolnätet och stadens fastighets­bestånd.

Persufritt?

Under veckoslutet dök det upp affischer i Jakobstads centrum med texten ”Persufritt ­Jakobstad” på tre språk. Sannfinländarna har haft en hel del att förklara de senaste veckorna och har flera gånger kritiserats också på denna plats. Men på denna plats har vi också slagit fast att ­politisk kritik ska framföras med politiska medel och bland annat fördömt den skadegörelse som partiets kontor utsatts för i Helsingfors. Politisk kritik ska handla om politik, inte person och allra minst befolkningsgrupper. ”Persufritt” skorrar illa i det sammanhanget.