Amy Penttala minns tiden som Jakobstadsnejdens lucia med värme. – Det var en fin upplevelse. En av de finaste upplevelser som jag har varit med om. Jag är en känslosam person och i vissa situationer blir man tvungen att vara stark, för det finns ställen som man blir emotionell av att lussa på. Hon tänker på äldreboenden och sjukhus. – Du lär dig mycket och du börjar se andra sidor av samhället, som du kanske inte har tänkt på att existerar. Medan vi lussade kände jag mig väldigt behövd. Efteråt kom människor fram och sa att det hade uppskattat lussandet. Det gladde henne att kunna glädja dem. Sina tärnor kände hon inte sedan tidigare, men de upptäckte snabbt att de trivdes tillsammans och att deras röster passade ihop. – Vi var alla tre vana vid att sjunga. Som hon ser det är inte sångrösten det viktigaste för den som är villig att ta på sig luciauppdraget efter henne. – Det är en fördel att kunna hålla tonen, men lucia ska först och främst kunna möta människor. Hon ska vara medmänsklig och komma ihåg den roll som hon har, att finnas där och bry sig om, säger Amy Penttala. När Anna Fadeicheva valdes till Karlebynejdens lucia förra året hade hon drömt om att få vara lucia sedan hon var barn. Hon minns kröningen väl. Och hon minns hur de kördes med bil till ställen där man sa sig ha suttit och väntat på att lucia skulle komma. – Jag upplevde det som att lucia, det var vi alla tre, jag och tärnorna. Luciatiden var en upplevelse för hela livet. Det var tungt att vara i gång hela dagarna, men jag har inte på något annat sätt kunnat påverka människor så mycket. Bara genom att vi kom och sjöng blev de glada, säger hon. Tiden som lucia gjorde att hon utvecklades som person. I dag sjunger hon med en annan säkerhet. Även utan krona väljer hon att möta nya människor med värme. Hon rekommenderar uppdraget åt intresserade. – Det är väldigt roligt, men man måste orka vara social, säger hon. Efter att ha sjungit gick hon och tärnorna fram och tog i hand och önskade god jul. Det blev viktigt för dem. – Våga gå fram till människor som du inte känner och försök vara innerligt glad. Inte glad på låtsas, utan glad på riktigt. Och sjung starkt så att alla hör. Liksom Amy Penttala håller hon fortfarande kontakt med sina tärnor. – Det var vi som var lucia. Fastän jag hade den tunga kronan på huvudet kände jag mig inte speciell jämfört med dem, säger Anna Fadeicheva.