Den förra regeringen, vare sig statsministern ­hette Katainen eller Stubb, gick till historien som en ­ministär som ville så mycket men fick väldigt lite ur händerna. Regeringen var en Mäster Skräddare­ som utlovade en sjukvårdsreform, en kommun­reform och ett lyft för sysselsättningen, men precis som sagans skräddare till sist fick säga ”det ­bidde ingenting”. Då den nya konstellationen under ledning av Centerns Juha Sipilä tog över skulle det bli andra bullar av. Statsministern lovade dådkraft och resultat. Nu skulle det vara slut med att dra frågor i långbänk, besluten skulle tas snabbt och affärsmässigt för att landet skulle lyftas ur krisen. Beslutsamhet kan vara bra, men det är inte nog att beslut tas snabbt – de ska också grunda sig på ordentlig faktakoll och konsekvensbedömningar. Regeringen Sipiläs försök att lösa den ­ekonomiska krisen väcker tvivel om hur grundligt man satt sig i frågorna och sakkunskapen hos de rådgivare man anlitat. Man kan gott förena sig med SFP:s Anna-­Maja Henriksson som i onsdagens riksdagsdebatt ­frågade sig på vilken nivå lagberedningen och beredningen av stora reformer ligger just nu i Finland. ”Det enda som får regeringen att reagera är att det är två duktiga barnmorskor i direktsändning i tv som får en att vakna till”, sade Henriksson. Tja – först är det absolut nödvändigt och den ­enda tänkbara lösningen att sänka söndagslöner och övertidsersättningar, sedan går det plötsligt helt bra att först lagstadga om semesterpenningen­ för att kunna skära ned i den, bara för att upptäcka att detta utvidgar antalet som får penningen­ med 225 000 löntagare i grupper som inte haft ­förmånen tidigare och sedan igen backa ett steg med att säga att bestämmelsen bara ska gälla dem som omfattas av tidigare avtal. Vi ska inte förminska de utmaningar regeringen­ står inför, den ekonomiska utvecklingen måste vändas och vi får lov att leva med att detta kräver beslut som märks i medborgarens plånbok och de tjänster samhället har råd att erbjuda. Så långt kan vi vara överens. Men innan man beslutar om så radikala ingrepp på samhällsekonomi, indragna förmåner och förändrade arbetsvillkor är minimikravet att man utvärderar konsekvenserna. ÖT har på denna plats (10.9) frågat huruvida ­regeringen ens hört begreppet ”könskonsekvensbedömning”. Det hade man uppenbarligen inte gjort, utan man måste möta de ”två duktiga barnmorskor” i direkt­sänd tv som Anna-Maja Henriksson talade om för att inse det osolidariska i det ursprungliga för­slaget. Den ytliga beredningen tycks sträcka sig till ­kontrollen av grundlagsenligheten i de tvångs­lagar regeringen aviserat. Enligt socialdemokratiska nättidningen Demokraatti har lagarna beretts av två tjänstemän som inofficiellt konsulterat två icke namngivna grundlagsexperter. Demokraatti må som oppositionsorgan tala för sin sjuka mor men uppgifterna stärker bilden av regeringens dåliga beredningsarbete.