Efter att ha tittat in till Petterssons trädgård i Esse på evenemanget "Lillajul på landet" bestämde sig Nina och Minna Vähäkangas för att åka till Bennäs. Där ordnades under lördagen Falkens traditionella julmarknad. – Det är mysigt att gå på julmarknad, säger Nina Vähäkangas. Deras systerbarn Kenny och Mira Esberg, 4 respektive 3 år, rusar fram och ger hennes ben en snabb kram. – En bok har jag köpt. "Ungdomsmirakler" av Karen Kingsbury. Jag har hört berättelser ur den och tänkte att jag passar på att köpa den. Som Ytteressebor har både hon och Minna gått i Sursik högstadium. – Jag gick här för två år sedan. När jag kom in saknade jag det. Här finns många minnen, säger Minna Vähäkangas. – Det var längre sedan för mig. De har byggt om en del sedan jag gick här. Mycket har förändrats, säger Nina Vähäkangas. Även om de känner julstämning saknar de snön. – Vi har julpyntat, lagt upp julgardiner. Du har väl hunnit baka pepparkakor, säger Nina Vähäkangas. – Ja, och vi har lagt upp julstjärnor. Det brukar vi göra till lillajul, säger Minna Vähäkangas. Deras syster Anna Esberg ansluter sig till dem. Hon brukar fira varannan jul med sina systrar. – Min man är från Sverige. I år ska vi dit. Vi var här i fjol, säger Anna Esberg. Hon konstaterar att det är en bra marknad. En bit bort säljer Kristina Kalander från Edsevö tomtegubbar och tomtegummor som hon själv har gjort. – Jag får julstämning när jag står här. Det blir julstämning med jultomtar, därför har jag också själv tagit på mig en luva, säger hon. Med några timmar kvar av marknaden står det redan klart att hon inte kommer att åka hem med lika många tomtar som hon kom hit. – Gubben och yngsta dottern är i Nykarleby och säljer. Det är synd att det ordnas marknader på flera ställen samtidigt. Hon har räknat till åtta olika evenemang i närområdet som hon hade kunnat välja mellan att delta i bara den här lördagen. För henne var det ändå självklart att komma till Bennäs. Det är hit hon alltid kommer. – Jag får julstämning när jag står här och det får folk också. De säger det när de kommer fram, skrattar och är glada. Om tomtarna tar slut börjar hon sticka nya kroppar efter jul. Det gör hon antagligen också om de inte har tagit slut. – Jag stickar hela tiden när vi är på semester med husvagn. I september brukar jag börja stoppa dem. Jag räknar inte på hur länge det tar att göra dem. Lite trist känns det ändå att säga hejdå till dem när de blir sålda. – Jag säger alltid då de far att nu får du ett nytt hem, säger Kristina Kalander och klappar en av tomtarna på kinderna.