– Man har alltid ropat åt mig på gatan, säger klassläraren och teologistudenten Fatim Diarra. Diarra är en 39-årig infödd helsingforsare som studerar till religionslärare vid Helsingfors universitet och arbetar i en lågstadieskola i Vanda. Hon beskriver sig som "akademisk tant". De som ropar åt henne på gatan ser henne som en utlänning, en utomstående, med anledning av hennes hudfärg. – Vanligtvis står jag ut med ropen, jag kan hantera det. Mest känner jag ångest när jag tänker på barn och unga som utsätts för samma sak. Senast Diarra blev trakasserad var för knappt en vecka sedan när hon väntade på bussen med sina kompisar. När kompisarna hoppat på sina bussar blev hon ensam på hållplatsen en stund. En personbil på väg att passera bromsade in och bilföraren började ropa förolämpningar till Diarra. – Det kändes väldigt dåligt. Det irriterade mig att jag inte fick något ur mig. Diarra säger att det förekom mycket rasistiska trakasserier i hennes barndom på 1990-talet, men sedan minskade trakasserierna radikalt. Nu har läget förvärrats igen. Efter att antalet asylsökande ökat utsätts också många finländare som på ett eller annat sätt inte motsvarar gamla uppfattningar om finskhet. Gränsen för acceptabelt förskjuts Forskaren Tuija Saresma på Jyväskylä universitet talar om rasifierade finländare. Termen handlar om att man vill se finländare som inte är vita eller på något annat sätt ser utländska ut som en egen grupp. – Som om där fanns vi finländare och sen de där av annan färg. Det finns ännu ingen forskning om vilken inverkan den senaste tidens flyktingdebatt haft på rasistiska trakasserier eftersom fenomenet är så nytt. Saresma tror att påhoppen ökat. – Jag har hört av många att det förekommer mer påhopp. Saresma deltar i ett forskningsprojekt som undersöker den populistiska retoriken i politiken. Hon säger att hon observerat en stor förändring i den finländska debatten under det senaste året och till och med under det senaste halvåret. – Den så kallade flyktingkrisen har gjort det acceptabelt att tala på ett sätt som förut skulle ha fördömts. Gränsen för det accepterade förskjuts hela tiden och rasistiska uttryck blir allmännare till och med bland politiker.  "Skaffa ett jobb!" Fatim Diarra att säger att glåporden oftast kommer från medelålders män, ibland kvinnor. Äldre människor beter sig korrekt. – Det händer att jag varit på väg hem från arbetet när nån skriker "Skaffa ett jobb!". Diarra försöker intala sig att de som angriper henne verbalt själva mår dåligt. – Jag säger mig själv att de bara försöker projicera sin egen lottlöshet på andra. Men jag skulle inte orka upprepa mantrat i all evighet. Diarra oroar sig för hur rasismen påverkar barnen. När det finns folk som bara utgående från någons utseende eller hudfärg utgår från att hen lever på socialstöd, hur orkar ett barn kämpa mot sådana förutfattade meningar? – Jag försöker lära mina elever att man ska behandla alla med respekt. En del av de vuxna finländarna beter sig konstant på ett sätt som skulle ge dem kvarsittning om de skulle vara skolelever.