Kommunfullmäktige i Kronoby vill höra till landskapet Österbotten. I och för sig är det inget nytt. Redan i dag hör kommunen till det landskapet. Men frågan ställdes på nytt i och med att kommunerna nu ska ge sina utlåtanden om förvaltningsreformen. Det som försvårar Kronobys val är förstås att vi nu får en förstärkt landskapsförvaltning och att anordnandet av vården är en del i denna helhet. ­Kronoby hör till Möcs och köper social- och hälsovården från Karleby. Kampen stod nu mellan att stanna kvar i Öster­botten eller att flytta över till Mellersta Öster­botten. Ett byte av landskap har stöd framför allt bland Nedervetilpolitikerna som befarar att vårdsamarbetet med Karleby och Möcs äventyras i den nya situation som uppstår då landskapen tar över kommunernas ansvar för vården. Majoriteten utgår från att man liksom tidigare kan anlita till exempel de tjänster som Möcs tillhandahåller och att landskapstillhörigheten är en viktig identitetsfråga. Problematiken blir förstås inte enklare av att den reform kommunerna ger utlåtande om har många obesvarade frågor. Öppet är till exempel vilken status de olika vårdområdena kommer att ha. Det är uttalat att tre vårdområden måste ha ett sam­arbete med andra områden. Mellersta Öster­botten har nämnts som ett av dessa områden eftersom befolknings­underlaget formellt sett är litet. De geografiska avstånden talar däremot för Möcs. Sjukhuset betjänar i dag ett större område än som formellt hör till samkommunen. Öppet är också vilka uppgifter som överförs på landskapen. Ingen kan med säkerhet säga hur slutversionen av förvaltningsreformen ser ut. Spekulationer i olika riktningar har det däremot inte rått någon brist på. På detta följer ytterligare oklar­heten vad primärkommunens uppgift är i fram­tiden. Klart är i varje fall att de olika vårdområdena­ som bäst för en kamp för att få maximal status. I det sammanhanget används selektivt all tillgänglig statistik som stöd för den egna åsikten. Land­skapen har sannolikt påverkningsmöjligheter här. Det är inte heller någon vågad tippning att slitningarna inom Kronoby kommun fortsätter. På ­Nedervetilhåll har man redan tidigare antytt att kommundelen vill överföras till Karleby ifall fullmäktige inte väljer att byta landskap till Mellersta­ Österbotten. Knappast sattes punkt för de strävandena genom fullmäktiges beslut. Redan då det handlade om kommunstrukturreformen för ett antal år sedan kastades möjligheten att ­bryta sig loss från storkommunen fram. Möjligheten ­ventilerades även på myndighetshåll under ­förra ­regeringens tid. Då handlade det om kommun­fusioner och bland ett otal kartor fanns även ­denna möjlighet. Under storkommunens hela historia har det ­förekommit stora slitningar. Vårdfrågorna har ­ofta ­legat bakom meningsmotsättningarna. Vård­centret i Terjärv var länge stridsäpplet. Då var det Terjärv och Nedervetil som enade sig. Senare kom bygget av kommungården och idrottshallen att så split mellan kommundelarna. I det skedet var Terjärvpolitikerna i opposition. På senare tid har det som sagt handlat om vårdsamarbetet och då har i första hand Nedervetil haft avvikande åsikt. Och den dragkampen fortsätter ­sannolikt och intensifieras. Att bryta sig ur en kommun är förstås ingen enkel procedur. Det är knappast heller förstahandsvalet för någon. Detaljerna i förvaltningsreformen måste­ förstås klarna så småningom. Efter många års velande­ har man bestämt sig för en mycket genomgripande reform. Stora reformen har alltid sina risker. Med facit i hand skulle det säkert ha varit lättare att ta små steg åt gången. Nu finns det alltför många obekanta faktorer som skapar osäkerhet. Speciellt i gränsområdena är det viktigt att man hittar lösningar som svarar mot folks behov. Att tränga in verkligheten i byråkratiska former är vanskligt. Att förvaltningsreformen nu är så stor beror sannolikt på att statens och kommunernas ekonomi är på det sluttande planet. Regeringen har även satt sitt hopp till att reformen ska minska de offentliga utgifterna, vi talar om belopp i flermiljardsklassen. Det innebär sannolikt en sänkning av servicenivån.