Det var en lätt konfunderad samling riksdags­ledamöter som tog del av president Niinistös tal vid öppningen av riksmötet i onsdags. Fokus i talet låg på invandringen. Presidenten målade upp – som FNB refererade talet – en bild av invandringen som ett problem och av de asylsökande som ett hot mot de europeiska värderingarna. ”Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd. Alla bedömningar ger vid handen att strömmen av människor kommer att tillta i år. Det här är en stor utmaning för hela den västerländska ­demokratins förmåga att hjälpa. Och det utmanar strukturerna­ i Europa.” Så långt höll sig presidenten på rätt ­neutral mark, och är tydlig i vad han säger, men ­talet bjuder på många tolkningsmöjligheter och några formuleringar som tacksamt tas emot av främlingsfientliga kretsar. Presidenten själv blev irriterad när journalister efterlyste preciseringar av vad han menade. Men i fredagens (5.2) Iltalehti betecknar retorikläraren Antti Mustakallio talet som ”otydligt”. ”Det absolut största problemet med talet är de otydliga formuleringarna på viktiga punkter.” Niinistö sade bland annat så här: ”Det finns alltså inga goda alternativ. Vi måste överväga om vi ska värna om europeiska värderingar, européer och dem som lider verklig nöd, eller om vi strikt ska värna om internationella åtaganden utan att bry oss om övriga konsekvenser.” Det är här Musta­kallio anser att presidenten borde ha uttryckt sig klarare. ”Presidenten borde ha definiera vad han anser med europeiska värderingar. Det här hade varit viktigt då han talade om att invandrarströmmarna hotar ’den europeiska värdegrunden’.” Mustakallio fick inte heller klart för sig vad presidenten avsåg med sin kritik av internationella konventioner. Retorikexperten är inte den enda som inte förstått vad Niinistö sade. Akademiprofessor Martti Koskenniemi, expert på internationell rätt, beskriver för FNB (ÖT 5.2), talet som ”kryptiskt, som av ett orakel”. Både han och Martin Scheinin, professor i människo­rätt vid Europeiska universitets­institutet, intervjuad i samma artikel, gissar att presidenten kanske syftade på Schengenreglerna och Dublinavtalet som enligt Scheinin fungerat dåligt den sista tiden. Scheinin säger att man lätt tolkar det som om Niinistö avsåg FN:s flyktingavtal och allmänna flyktingavtal. ”Men det skulle stå i strid med talets övriga innehåll”, säger Scheinin. ÖT skrev i torsdags (4.2) på denna plats om ­vådan av att använda så kallade halmdockor i debatten. Halmdockan är ett argument motparten inte använt, men som man karikerat använder som tillhygge. De många tolkningsmöjligheterna som gör att till och med professorer specialiserade på temat i talet är tveksamma till vad presidenten sade erbjuder de främlingsfientliga en hel arsenal halmdockor. Tyvärr bjöd Niinistö också på en praktfull formulering som är svår att se som det minsta tvetydig: ”I praktiken går det till så att var och en som kan ­säga ordet ”asylum”, asyl, har tillträde till Europa och Finland. Detta lilla ord ger på sätt och vis en subjektiv rätt att ta sig över gränsen”. Det låter som direkt efterklang av den sannfinländske riksdagsledamoten Teuvo Hakkarainens famösa intervjuuttalande då han invalts i riks­dagen 2011, och den sistnämnde har inte varit sen att hävda hur rätt han hade den gången. Det är så mekanismen fungerar. Alla har rätt att få sin asylrätt prövad. Hur denna mekanism ska förverkligas i verkligheten, vad vi ska göra för att lösa de kriser som utlöser flyktingströmmarna, hur det internationella­ samarbetet ska fungera för att fördelningen av flyktingar ska bli rimlig och hur vi snabbt ska hitta­ de mest nödlidande är som Niinistö försökte säga i sitt tal, frågor som måste diskuteras förutsättningslöst. Ett ovanligt illa formulerat tal gav helt fel signaler både till våra egna flyktingmotståndare och till omvärlden.