Samlingspartiets nya ordförande och finans­minister Petteri Orpo har lagt fram sitt första budget­förslag, nuvarande regerings andra. Sipiläs­ regering har aviserat krafttag för att få bukt med skuldsättningen. I åtgärdsprogrammet ingår bland annat nedskärningar i offentliga förvaltningen, raserande av byråkratiska hinder och sysselsättningspaket. Samhällsfördraget fick så småningom­ benämningen konkurrenskraftsavtalet. Tid­tabellen har hur som helst förskjutits. Orpos budgetförslag handlar i stora drag om den gamla vanliga visan, budgeten är stram sam­tidigt som upplåningen ökar. I praktiken är det väl så att konkurrenskraftsavtalet finansieras med lånade­ pengar. Arbetstagarsidan har gått med på för­sämringar i sina avtal mot att regeringen kommer till mötes med skattesänkningar. Nu gäller skattesänkningen även pensionärerna, inte enbart ­löntagarna. Samtidigt har regeringen lovat att ett sysselsättningspaket ska presenteras ännu i höst. Det finns mycket som är paradoxalt i den finländska politiken. Inför skuldsättningen som var det stora hotet för ett år sedan tycks man ha sträckt ­vapen. Nu ökar tydligen takten i upplåningen. De nedskärningar i offentliga förvaltningen som man har tillgripit inverkar negativt på sysselsättningen. Samtidigt lanserar regeringen sysselsättningsåtgärder, som åtminstone till en del faller på offentliga sektorn. Skattesänkningarna är tänkta att stimulera den inhemska marknaden. Man räknar att pengarna går till konsumtion. Frågan är sedan vad som konsumeras, hur många nya jobb skapar det i hem­landet. Några stora sysselsättande stimulans­åtgärder i form av statliga projekt ska vi knappast heller räkna med. Regeringen Sipilä insåg problemen och andades­ beslutsamhet, men har inte lyckats hitta bote­medlen. Regeringskoalitionen är utåt sett stark. De tre största partierna, som dessutom ideologiskt borde ligga rätt nära varandra, regerar med stöd av en stabil majoritet i riksdagen. Men i Finland är det tydligen ingen garanti för politisk rörelsefrihet. Verkligheten är också att det inte finns några ­enkla och säkra lösningar på våra problem. I praktiken är vi utelämnade åt de stora marknaderna.­ Sipilä och Orpo måste sist och slutligen förlita sig på att vi får en tillväxt i världsekonomin. Det är svårt att tro att de nu utlovade skattesänkningarna­ får hjulen i rullning på hemmamarknaden. Vi är be­roende av ökad export. Sverige har i olika sammanhang nämnts som ­exempel på hur man kan lyckas. Där har man redan tidigare vidtagit olika åtgärder som ökat flexibiliteten på arbetsmarknaden. Frågan är sedan om dessa åtgärder är den enda framgångsfaktorn, eller ens den viktigaste. En av skillnaderna mellan Finland och Sverige­ är möjligheten att bedriva valutapolitik. Riks­banken i Sverige kämpar frenetisk för att hålla svenska kronan svag, och har även lyckats rätt bra. Det ger svenska exportindustrin fördelar och höjer även priset på importerade varor, med sina för- och nackdelar. I Finland måste vi tillgripa andra metoder för att klara oss i konkurrensen. En ljuspunktFör Karlebys del finns det en intressant ljuspunkt som förgyller tillvaron och höjer självkänslan. ­Filmen som bygger på boxaren Olli Mäkis liv under­ tiden kring hans VM-match 1962 har redan skördat stora lagrar på den internationella arenan. Filmen kommer att premiärvisas i Havsparken inom kort. Inte enbart handlingen och huvudpersonen ­härleds till Karleby. Största delen av teamet bakom filmen har anknytning till staden. Det är intressant att filmskapande håller på att bli ett viktigt varumärke för Karleby. Tidigare har man bland annat inom musikens område gjort sig gällande såväl nationellt som ­internationellt. Kulturen är en viktig del i samhället. Satsningar på den är inte bortkastade.