På en badstrand när dig, nådens år 2014: Två tolvåriga flickor börjar bråka med en dem okänd femårig pojke, stänker vatten på honom och driver honom längre och längre ut i vattnet. Så långt kunde det vara en lek som spårat ur i barnsligt oförstånd. Till saken hör att pojken inte kan simma.Men så antar leken en annan, mycket mer obehaglig dimension. Pojken är mörkhyad. Då hans adoptivmor, som är med på stranden, uppmanar flickorna att sluta och säger att pojken kan drunkna kommer okvädningsorden – "det kvittar om han drunknar" och att "mörka barn är dumma i huvudet". Mamman får stöd av en väninna som också försöker tala flickorna till rätta, men utan att budskapet går fram. Då familjen går därifrån ropar flickorna "negrer" efter dem. Det här hände i veckan som gick på Vikingastranden i Vasa. ÖT skrev om incidenten i torsdagens tidning. Man skulle kunna fortfarande avfärda flickornas beteende som barnsligt oförstånd, och det är inte bara en eller två som kommenterar nyheten på Svenska Yles webbplats som försöker bagatellisera eller rent av förlöjliga nyheten. "Att påstå att rasismen "fått fotfäste" för att 2 stycken tolvåringar bråkar med en 5-åring i vattnet är rent skrattretande PK panikjournalistik", anser en anonym kommentator, "Nu håller man igen på och gör en fjäder till en höna" säger en annan som hade velat höra också den andra parten. Flickornas beteende var ohyfsat, om de varit i straffmyndig ålder, straffbart. Som tolvåringar har de inte själva format sina åsikter om "dumma mörka barn". Den synen har silats ned till dem från vuxengenerationen. Den främlingsfientliga draksådden bär frukt. Men det mest kusliga i berättelsen som rullades upp i torsdagens tidning var inte flickornas beteende, utan omgivningens totala nonchalans. Ingen på stranden – som var fylld av badande – hjälpte till. "Kanske hörde inte alla bråket först. Men jag är säker på att de märkte att min son grät hysteriskt och att flickorna ropade efter oss. Men de gjorde ingenting", berättar mamman i ÖT. Smaka ännu på meningen: "Men de gjorde ingenting". Det må vara en kliché, men här går tankarna osökt till Martin Luther Kings kända yttrande "Det värsta är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas likgiltighet." Det finns kulturer där man anser att hela byn behövs för att uppfostra ett barn. Den synen känns avlägsen då man läser om händelser som den på Vikingastranden.