Sundfåran i Karleby är nästan torr. Det bruna vattnet som finns syns knappt genom växtligheten. Stadssundet som problembarn har visat sig från sin sämsta sida. Den åder som kunde pigga upp stadsbilden är i stället en bedrövlig syn. Äldre ortsbor har minnesbilder från ett sund som sjuder av liv. Båtar kunde ta sig upp till cent­rum och gav närheten till havet gjorde sig påmind. Under många år har beslutsfattarna grubblat på vad som kan göras för att få sundet att igen bli en prydnad för centrum. Förslagen har avlöst varandra. Det har ändå inte varit lätt att hitta en lösning som kan omfattas. I årets budget finns ett anslag på 250000 euro för en ny bottendamm i sundet. Avsikten är att få ett jämnare vattenflöde. Nu har vi inte haft enbart torrperioder utan även stora flöden under vissa tider. Budgetanslaget räcker inte till för att få en tillräckligt bra damm. Därför har man satt i gång en penninginsamling. Hoppet står till företag och privatpersoner. Stadssundet har som sagt varit ett samtalsämne under flera årtionden. Det återstår att se om man kan få privata aktörer att satsa extra på detta gemensamma intresse. Det är förståeligt att de politiska beslutsfattarna inte ändå kan ge sundet högsta prioritet. Staden har ett stramt sparpaket. I det ingår också permitteringar som drabbar en stor del av stadens anställda och indirekt nästan alla stadsbor. Stadssundet är förstås inte en del av basservicen. Lika­fullt är det förståeligt att det bedrövliga skicket upplevs som ett problem som pockar på en lösning. En trivsam miljö bidrar till en del i marknads­föringen av staden. Samtidigt påverkar det ortsbornas självkänsla. Men det är klart att brister i basservicen lätt drar ner på den känslan. Intill sundet ligger Salutorget som också lämnar övrigt att önska då det gäller trivsamhet. Staden har en långsiktig plan på att piffa upp det. Totalt handlar det om rätt stora åtgärder, men de är fördelade över tio år. Tanken är att torget ska bli ett vardagsrum för stadsborna. Förutsättning­ar­na finns säkert. De satsningarna förefaller ändå missriktade om vi inte samtidigt kan få sundet åtgärdat. Frågan är sedan om inte sundet borde åtgärdas med skattemedel. Det är en gemensam angelägenhet. Ifall det finns privata intressen som vill delta är det bra, men det ska kanske inte vara en förutsättning för att få i gång processen. I Karleby stads planer ingår även att området kring sundet ska bli en nationell stadspark. Miljö­ministeriet som utser de nationella parkerna och som riktat en förfrågan till Karleby stad. Staden ska utreda förutsättningarna för att medverka i nätverket som bildas. Bedömningsgrunden är att det ska handla områden som har vacker natur eller som är kulturellt eller historiskt värdefulla miljöer. Ifall Karleby kommer med i nätverket med stadsparker har man möjlighet att använda statusen i sin marknadsföring. Samtidigt innebär det en skyldighet att sköta området sakligt. Denna status kunde förstås bli ett lyft för miljön runt Stadssundet. Det underlättar kanske även att få pengar utifrån. Men staden måste säkert satsa av egna medel för att kunna genomföra projektet. Den nationella stadsparken kan i varje fall vara en språngbräda för sundets utveckling. Problemet är knappast löst med det. Stadens svaga­ ekonomi kvarstår säkert många år till. Investeringsbehovet är stort och räkningarna för­faller till betalning under många år framöver.