Bostadsmarknaden beskriver rätt bra den allmänna samhällsutvecklingen. För tillfället är utvecklingen ojämn ur flera olika synvinklar. I Huvudstadsregionen har vi alltjämt en brist på bostäder och prisnivån är hög. I en del andra delar av landet står bostäder tomma och priserna dalar. Ortens allmänna utveckling har givetvis här stor betydelse. Och i hög grad handlar det om sysselsättning. Av någon anledning vill de flesta finländare äga sin bostad. De flesta försöker också amortera på bostadslånet, och återbetalningen sker inom förhållandevis kort tid. Andra alternativ har varit svårt att marknadsföra. Att investera i en egen bostad är ett stort beslut. Å andra sidan måste alla bo någonstans. Här finns inga riktiga alternativ. Marknaden präglas i dag av försiktighet. Osäkerheten på arbetsmarknaden fortsätter och för att kunna köpa bostad måste det finnas en tro på att man har säkra inkomster. Fram för allt bland unga finns denna säkerhet sällan. Arbetsgivarna måste också vara försiktiga, de ser ibland fasta anställningar som en risk. Till saken hör även att bankerna är försiktigare än förr. De kräver goda säkerheter och dessutom har förhandssparandet igen kommit med i bilden. Det är i och för sig sunt, men dämpar även ivern. Räntenivån är låg och fortsätter troligen att vara det. Men ingen har garantier för att vi inte ändå kan få en betydande räntehöjning. För många hushåll kan det vara den sten på bördan som får hela ekonomin att digna. Situationen i Karleby illustrerar på sitt sätt utvecklingen i Finland. De stora nedläggningarna har inte drabbat orten, men det rinns ändå en osäkerhet. Prisnivån på bostäderna spretar. Egnahem säljs i dag billigare än för ett år sedan, priserna har kommit ner med tio procent. För radhusens del har prisnivån varit stabil. Däremot har priset på höghuslägenheter stigit med drygt nio procent på ett år. Fastighetsförmedlarna anser att det råder brist på små bostäder i centrum, med servicen nära. Två rätt stora bostadsprojekt står och väntar på utslag från rättsliga instanser. Någon stor brådska verkar det inte heller vara med busstationskvarteret som enligt våra mått är ett nästan gigantiskt projekt. Tanken är att här byggs i första hand bostäder, men även i någon mån planerar man för service. En del affärslokaler har funnits med i tankarna och här lever också tanken på ett musikhus. Karleby stad har tagit som policy att ha småhustomter i lager. Det är lätt att på en tomt till rimligt pris och inom rimlig tid. Det har bidragit till att unga familjer väljer att bygga nytt i stället för att köpa ett hus som stått en tid. Till detta kommer att nya fastighetsmäklare kommit in på Karlebymarknaden. I kampen om försäljningsobjekt trissas prisnivån upp. Det återstår att se vilken riktning utvecklingen tar. En strävan är att äldre ska bo kvar i sina hus så länge som möjligt. Målet är att 92 procent av de äldre ska bo hemma och att anstaltsplatserna minskar i motsvarande mån. Det påverkar även bostadsmarknaden. På sikt behövs det troligen mera bostäder. Prisnivån har tenderat att stiga över tidsaxeln och den trenden fortsätter sannolikt, åtminstone för bostäder med rätt läge. Frågan är också om inställningen till ägarlägenheter förändras i någon högre grad. De allt snabbare omställningarna på arbetsmarknaden förutsätter en större rörlighet. Bostadsmarknaden är en viktig del i det pusslet.