Hastverk är lastverk sägs det, men det tycks regeringen ha svårt att inse. Med den drucknes envetenhet driver man nu genom version 2.0 av social- och hälsovårdslagen sedan det första förslaget, berett och manglat hur långe som helst, stupade i grundlagsutskottet. Statsminister Alexander Stubb gick omedelbart ut med budskapet om att regeringen minsann ska ha ett förslag klart så att den sittande riksdagen kan godkänna lagen. I det nya lagförslaget frångick man de stora övergripande vårdområdena som var det största problemet ur ett grundlagsperspektiv i den ursprungliga modellen. Det är inte säkert att heller det nya förslaget till social- och hälsovårdslag passerar grundlagsutskottets Argusöga. De konstitutionella problemen i förslaget tycks inte vara undanröjda. Mikael Hidén, professor emeritus i statsförfattningsrätt vid Helsingfors universitet, intervjuades i början av veckan av både Yle och Helsingin Sanomat. I HS säger han (4/3) att det nya förslaget är bättre med tanke på kommunernas möjligheter att påverka, men att ”detta inte innebär att alla grundlagsrelaterade problem skulle vara ur världen. Hidéns kollega vid Åbo universitet, professor Veli-Pekka Viljanen, som själv deltog grundlagsutskottets möte på tisdagen, betecknar i samma tidning det som ifrågasatt att en så här stor reform kan genomföras med en tidtabell som denna. ”Man har varken hört kommunerna grundligt eller gjort en konsekvensbedömning”, säger Viljanen. Viljanen anser behandlingen av lagen vara unik i ett historiskt perspektiv. ”Man har tagit ett beslut som avviker från regeringens proposition på ungefär en vecka.” Viljanen sällar sig till de experter som frågar sig huruvida man längre kan tala om regeringens förslag. Problemen i skrivningarna handlar bland annat om att skillnaderna mellan skattesatserna i landets kommuner kan bli så stora att medborgarnas jämlikhet kan ifrågasättas. Då gör de rättslärda rätt genom att påtala grundlagen som garant för den jämlikheten. Det finns också de som applåderar förslaget, vårddirektör Göran Honga till exempel (ÖT 28/2) anser förslaget bra för Svenskfinland då regionalt beslutsfattande gör det lättare att beakta språkliga aspekter. Hela processen har varit mer än pinsam för den sittande regeringen, och den frenesi man nu driver processen med är ett sista försök att bevisa regeringens dådkraft och förmåga att ta beslut. Ett misslyckande är sannerligen ingen fjäder i hatten inför valet om bara sex veckor. Alla är överens om behovet av att riva pyramiderna inom vården och förenkla administrationen för att klara av det ökande vårdbehovet med en åldrande befolkning. Man argumenterar gärna att det är bråttom. Bråttom, javisst – men brådskan får inte leda till förhastade lösningar. Trots att regeringens valhänta hantering av vårdreformen redan nu har sinkat besluten alldeles för mycket är det is i magen som gäller. Enligt ett gammalt skämt är kamelen en häst som konstruerats av en kommitté. Allt tyder på att social- och hälsovårdsreformen är på väg att bli en kamel. Hur man ska klara av att ens höra kommunerna under den dryga vecka av riksdagens mandatperiod är en gåta.