I måndags skulle stadsfullmäktige i Jakobstad besluta om bolagisering av stadens stödtjänster. I förhandskalkylerna fanns en majoritet för för­slaget, samtidigt fanns också ett solitt motstånd där Social­demokraterna och Pro säger nej till idén om att överföra de tekniska tjänsterna till ett bolag. I förhandsspekulationerna fanns också ett förslag om bordläggning från oppositionen i ett försök att om inte stoppa så i alla fall förhala bolagiseringen. Så blev det – fast inte riktigt. Det blev mycket riktigt en bordläggning, men på förslag av SFP-gruppens ordförande Owe Sjölund! Pro:s Eero Luomala hade bespetsat sig på att komma­ med det förslaget och begärt om ordet för detta 15 minuter innan mötet började. Men tji fick han – Sjölund hade hunnit före med ett telefon­samtal redan innan honom. Sjölund motiverade­ sitt drag i tisdagens Pohjalainen med att ”något ­annat parti ändå föreslagit bordläggning”. Om den här proceduren gick enligt regelboken kan det ha skett med darr på ribban. Några stil­poäng får Jakobstadspolitiken inte för de här taskspelskonsterna. Fruktade bolagiseringsivrarna att fronten ­skulle spricka och köpte sig med bordläggningen en ­time out för att hinna lobba över de eventuellt tve­hågsna bakom förslaget? Förhoppningsvis ska själva sakfrågan hinna diskuteras grundligt, konstruktivt och öppet innan ärendet kommer upp på nytt, vare sig detta sker på ett ordinarie eller extrainsatt fullmäktigemöte. ­Förespråkarna talar om effektivering och behovet att spara pengar. Luomala anser att man kan göra effektiveringar utan att bolagisera, huvudförtroendemannen Kari Viinikka som närvarade vid mötet vill se noggrannare utredningar, Jakobstads Svenska Arbetar­förening tar i en insändare (ÖT 23.4) upp samma tankegångar och pekar på bristen av öppenhet i ett aktiebolag, medan JHL:s regionombudsman ­Margot Nyroos i sin insändare samma dag också­ fruktar försämrade villkor för de anställda. Det är svårt att se hur de här synpunkterna ska gå att ­jämka samman. Behovet att effektivera och spara är uppenbart. Samtidigt ringer en rad varningsklockor då man talar om bolagisering. Staden Jakobstad har en förvaltnings- och beslutskultur där man till och med utan bolagisering lyckas köra med släckta ­lyktor (vi har valet av stadsdirektör i färskt minne) och ­tesen om bolagens ogenomskinlighet styrks då man ser vad som hänt med energiverket och det bolagiserade fastighetsägandet. Samtidigt har man i åratal talat om problematiskt ledarskap, interna problem och ineffektivitet­ inom den tekniska sektorn. Uppenbart är Eero Luomala­ väl optimistisk då han säger att man kan effektivera­ utan att bolagisera. Alla försök hittills tycks ha misslyckats. Kommande reformer kommer att inskränka på kommunernas beslutsrätt. Ju fler funktioner vi dessutom bolagiserar, desto mindre återstår att besluta om för de lokalt förtroendevalda. Vad återstår av den kommunala demokratin?