Dagens byggnormer är tuffa när det gäller energieffektivitet, och nu vill Miljöministeriet göra normerna ännu strängare.

Det här oroar bland annat riksdagsledamoten – och arkitekten! – Anders Adlercreutz (SFP).

I senaste numret av Finlands Natur (3/2016) slår han fast att de hus som byggs i dag enligt forskningen inte konsumerar nämnvärt mycket mindre energi än de som byggdes i mitten av 1900-talet.

Adlercreutz säger att man de senaste decennierna gjort mycket för att minska energiåtgången, och att ytterligare skärpningar gör det ännu dyrare att bygga.

Han är inne på samma ämne i en HBL-intervju (10.9) där han säger att byggnaderna "I takt med ökad energieffektivitet blir allt mer komplicerade med allt fler komponenter som påverkar varandra. Det gör dem sårbara".

HBL har också intervjuat Juha Vinha, professor i byggnadsfysik på Tammerfors tekniska universitet, som säger att gamla hus ofta använder mindre energi och nya hus mer energi än beräknat: "När det gäller gamla hus beaktas bland annat inte att massivkonstruktioner lagrar värme, medan till exempel isoleringen med lösull i takkonstruktioner i nya hus ofta är sämre än i kalkylerna".

Han säger också att ytterligare isolering ökar risken för fuktproblem eftersom värmen som finns i byggnaden inte längre kan tränga igenom konstruktionerna och torka dem.

Anders Adlercreutz är också kritisk till moderna byggmaterial. "Vi använder sådana material som inte klarar av misstag. Om någon av komponenterna inte fungerar faller allt ihop", säger han i HBL.

De gamla, enkla väggkonstruktionerna är historia. I Finlands Natur säger Adlercreutz att en modern vägg består av många olika skikt vilka var för sig fungerar som man tänkt, men att om ett skikt fallerar så slås systemet ut.

Det kan handla om något så trivialt som att en byggjobbare inte reagerar på att änden av en balk river hål i fuktskyddet eller att husets invånare borrar för djupt när de ska hänga upp en tavla.

Då kan fukten ta sig in men inte hitta ut igen. Mögelangreppet kan börja.

Adlercreutz och Vinha är naturligtvis inte de enda som tänker i de här banorna.

Arkitekten Juulia Mikkola skrev i fjol (14.11) på debattplats i Helsingin Sanomat om sin syn på byggbestämmelser och påtalade också hon felkänsligheten i de moderna väggarna.

Också Mikkola noterar de äldre husens överlägsenhet, enligt henne är de mest energieffektiva byggnaderna i vårt land de stenhus som byggdes under åren 1870–1920: "De klår också de byggnader som byggts enligt de senaste normerna där man lyckats minska på uppvärmningskostnaderna men där kostnaderna för fastighetsel stigit så att man inte uppnått någon verklig besparing".

Mikkola är varm förespråkare av de gamla stenhusens tjocka väggar.

Dels på grund av att de nuvarande normerna bara beaktar hur väggarna släpper igenom värme, inte deras värmelagrande förmåga.

"När man heller inte beaktar strålningsvärmen från solen märker man inte heller att en massiv huskropp i själva verket är en apparat för att tillvarata värme."

Den som levt och verkat i ett stenhus vet också att det på motsvarande sätt kan hålla hettan ute när solen gassar.

Väggarna andas.

Mikkola påtalar också livscykeltänket; Konstruktionerna är långlivade med lättbegripliga konstruktioner som är lätta att reparera. "I jämförelse med konstruktioner som isolerats med mineral- eller naturfiberull finns det också liten kontaktyta för mögel. Massiva konstruktioner som andas, som väggar timmer eller rödtegel, jämnar ut fukten och koldioxidhalten i inneluften och förhindrar på det sättet inneluftsproblem samt minskar på behovet av luftkonditionering.

Luftkonditioneringen sker sedan länge och enligt byggnormerna maskinellt.

Måste det vara så?

Juulia Mikkola talar varmt för traditionell självdragsventilation, och får stöd av Sari Hildén som är fastighetschef vid Helsingfors stad.

I ett reportage i Helsingin Sanomat (24.1.2016) frågar hon sig om det är rätt att förnya väggisolation, bygga om mellangolv och bygga in ny luftkonditionering i gamla skolor. "Så gör man inte på annat håll i Europa", säger Hildén.

Hon hänvisar till en stor europeisk undersökning kring inneluften i skolorna och barn som insjuknat i Finland, Nederländerna och Spanien.

Resultaten är minst sagt förbryllande. I holländska och spanska skolor fanns det 50–100 gånger så många bakterier som i finska skolor. Ändå hade de finska barnen de flesta luftvägsproblemen.

I de finska skolorna luft fanns den lägsta andelen småpartiklar och dammet betecknades som "immunologiskt dött".

Och: Alla undersökta finska skolor hade, till skillnad från Nederländerna och Spanien maskinell luftkonditionering med filtrering.

Det går knappt en vecka utan att man får läsa om hur bara några decennier gamla eller rentav nybyggda hus som drabbats av fukt och mögelproblem.

Det är dags att sansa sig i jakten på energieffektivitet, se över normerna och överväga om inte gamla konster kan vara bättre än nya.

Det handlar inte bara om ett normtalko – vi måste också diskutera vilka ekonomiska intressen som ligger bakom utvecklingen.