Sebastian Tynkkynen är den andra sannfin­ländaren inom någon vecka som dömts för hets mot folkgrupp och brott mot trosfrid. Tynkkynen,­ som varit ordförande för Sannfinländarnas ungdomsförbund och ämnar ställa upp i vårens kommunal­val i Uleåborg, dömdes i måndags till 50 dagsböter för skriverier på hans Facebook­sida. Han ska också avlägsna sina skriverier från sin ­sida.

Den 4 januari dömdes Tynkkynens partikamrat, riksdagsledamot Teuvo Hakkarainen, med samma brottsrubricering.

Hakkarainens straff var 20 dagsböter.

Tynkkynens böter går på 300 euro, Hakkarainens på 1 160. Det är inkomstskillnaden som gör det och antalet dagsböter som utgör straffgraderingen – Tynkkynens straff var strängare än Hakkarainens. 50 är mera än 20.

• Hakkarainen skrev – bland annat – att det ­”måste bli slut på daltandet. Muslimerna ska ut ur landet. Alla muslimer är inte terrorister men alla terrorister är muslimer”.

• Sebastian Tynkkynen krävde i sin Facebookuppdatering att muslimerna ska förvisas från Finland och att varje muslim är en potentiell terrorist. Han skrev också att islam är ett hot mot den väster­ländska livsstilen, kallade Muhammed för ”pedofilprofet” och karakteriserade Allah som ”ett monster”.

Därför är det en smula synd att Hakkarainen bestämt sagt att han inte tänker överklaga och att Tynkkynen är mycket tveksam till att göra det.

En bedömning i högre rättsinstans hade rätat ut en del frågetecken och klargjort gränsdragningen mellan acceptabel kritik och hets mot folkgrupp.

Det var också Tynkkynen som väckte uppmärksamhet med en video där han i protest mot den obligatoriska skolsvenskan, iklädd blöja, kröp upp för trappan till Helsingfors domkyrka medan han piskades.

I det fallet lade Polisen ned undersökningen utan att föra fallet till åklagare.

Sebastian Tynkkynen uppträdde utan rätts­biträde. I sitt tårfyllda försvarstal hävdade han att åklagaren jobbar mot yttrandefriheten och ansåg att han åtalats för politiskt påverkande. Han slog fast att hans avsikt inte varit att uppvigla någon mot islam utan att kritisera islam och dess värderingar och framhöll att de fakta han sagt högt ­inte manar till hat utan att det är islams egna tankar som gör det.

Kravet på att muslimer ska återbördas till sina­ hemländer betraktar han som en politisk synpunkt.

Sebastian Tynkkynen rör delvis sig i den mörkare änden av gråzonen mellan yttrandefrihet och hatbrott, men kraven på avvisning på basis av religions­tillhörighet och påståendet om att varje­ muslim är en potentiell terrorbrottsling ligger klart bortom gråzonen.

Bötesstraffet framstår som en rimlig dom. Att synliga politiker som en Hakkarainen och en Tynkkynen uttalar sig som de gör visar på ett samtals­klimat som förråats betydligt på bara några år.

Man ska dock ha is i magen. I upprördheten över de här plumpheterna riskerar man snäva åt diskussionen.

• Det är helt legitimt att kritisera både religioner och religiös maktutövning.

• Också satir över det som någon annan uppfattar som heligt måste vara tillåtet.

• Teserna här ovan gäller för samtliga religioner och religiösa inriktningar.

Men varken religionskritik eller satir är synonyma­ med hets eller hatpropaganda.

Det finns osunda drag i alla religioner, det finns präster, imamer och predikanter som missbrukar sin makt, det finns destruktiva sekter som underkastar och förtrycker.

Heliga skrifter används som slagträ i politiskt och ekonomiskt syfte, brutala sedvänjor försvaras felaktigt med religiösa motiveringar.

Allt detta måste få sägas – såväl i den politiska­ ­debatten, inom forskning och i journalistisk granskning.

Man måste också kunna se problemen i skrattspegeln som till exempel den italienska dramatikern Dario Fo gjorde i sina pjäser.

Men inget av detta får mana till hat mot dem som tillber andra gudar än de egna. Gränslinjen må ­vara svår att se, men den finns där.