Vasa hovrätt friade i tisdags den man som Österbottens tingsrätt i april 2016 dömt för våldtäkt. Den påstådda våldtäkten inträffade i Jakobstads ­centrum i februari samma år. Mannen, som synts på en övervakningsvideo på torget, greps en vecka efter händelsen.

Tingsrätten dömde mannen, i huvudsak på basis av hans och offrets berättelser, till drygt två års villkorligt fängelse.

Mannen både överklagade beslutet att häkta ­honom och besvärade sig sedermera mot domen.

Hovrätten, som förutom parternas berättelser, hade tillgång till ny bevisning i form av fotografier, videoinspelningar, sms-utdrag, e-post och tre nya vittnesmål, betraktade bägge parternas berättelser som trovärdiga men fann ingen teknisk bevisning som stödde kvinnans berättelse.

Därför föreligger enligt hovrätten rimligt tvivel om mannens skuld och friade honom från alla åtal.

Mannen har sannolikt en ersättning att vänta för den tid han suttit häktad och i fängelse sedan ­domen fallit.

Är detta rimligt?

Hovrättsdomen har redan väckt ett begripligt ­ramaskri i sociala medier.

Våldtäkt hör till de mest avskyvärda av brott och endast den som själv drabbats kan förstå den smärta­ och de trauman brottet kan leda till.

Det här kan man också utläsa av strafflagen. Våldtäkt kan ge upp till sex års fängelse, grov våldtäkt tio.

Ska rätten kunna fälla en gärningsman krävs tillräcklig bevisning, och till rättsstatens principer hör det hovrätten hänvisar till, att man måste fria om ”rimligt tvivel” råder om den åklagades skuld.

I detta fall ansåg hovrätten att bevisningen inte räckte till.

Mot den bakgrunden var det rimligt att fria mannen.

Domar av det här slaget är ändå inte oproblematiska.

• De allra flesta våldtäkter sker utan närvaro av några vittnen och flera orsaker kan bidra till att man inte hittar någon teknisk bevisning. Uppenbart skyldiga misstänkta kan därmed gå fria.

• De tekniska och medicinska undersökningar som behövs för att fastställa vad som hänt kan uppfattas som en förlängning av den förödmjukelse våldtäkten inneburit.

• Inget brottmål kan avgöras enbart på basis av en anmälan. Det finns flera exempel på fall där kvinnor som ångrat ett samlag med fördröjning anmäler händelsen som våldtäkt.

Det finns ytterligare en omständighet som gör det ohyggligt svårt för en utomstående att ta ställning till våldtäktsdomar:

• Sexualbrottsmål behandlas nästan undantagslöst bakom stängda dörrar och domarna, inklusive förundersökningsmaterialet, hemligstämplas för tiotals år. Vi får enbart veta brottsrubricering och domslut.

Det här gör att vi inte vet något om de faktorer som bidragit till domen. Det som framstår som obegripligt i en lindrig eller friande dom kunde få en förklaring med större öppenhet.

Uppsåtet, att beskydda offret för offentlighet, är begripligt och rimligt, men sekretessen kan också bidra till att allmänheten får en snedvriden uppfattning om rättvisans gång.