Förra veckan utspelades ett märkligt drama där huvudaktörerna var Försvarsmakten, försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) och Yle, och med övriga medier och andra politiker i biroller av varierande betydelse.

Händelseförloppet följde ungefär följande manus:

• Tisdag 31 januari: Yle publicerar en nyhet enligt vilken Försvarsmakten skulle ha haft personer med dubbelt medborgarskap under speciell uppsikt och hindrat dem från att få vissa tjänster och uppgifter. Man ska också ha haft ett speciellt regelverk för personer med både finskt och ryskt medborgarskap.

• Samma dag: Försvarsminister Niinistö dementerar mycket bestämt Yles uppgifter, kallar nyheten för en anka och hävdar att Yle råkat ut för en desinformationsoperation där man matats med felaktiga uppgifter.

• Fortfarande samma dag, och inte så lite förbryllande: Försvarsministern berättar om en lagberedning i syfte att begränsa tillträde till tjänster av betydelse för rikets säkerhet för personer med dubbelt medborgarskap.

• Onsdag 1 februari: Försvarsmakten sänder ett pressmeddelande där man kräver att Yle publicerar en rättelse. Man säger att Yle skadat Försvarsmaktens anseende med felaktiga och vilseledande uppgifter. ”Försvarsmakten följer i sin verksamhet gällande lagar. Försvarsmakten skiljer inte på beväringar eller personal på basis av språk, religion, nationalitet, ras, kön eller åsikter”, heter det i utskicket.

Man slår också fast att om någon skulle ha utfärdat en sådan instruktion skulle den personen ha överskridit sina befogenheter.

Samma dag backar minister Niinistö en smula från sitt uttalande på tisdagen och säger att Yle bara kan ha råkat ut för desinformation.

På onsdagen försvarar också chefredaktören för Yles nyhets- och aktualitetsredaktion Riikka Venäläinen redaktionens bevakning i frågan, hävdar källornas trovärdighet och ifrågasätter i kraftfulla ordalag försvarsministerns påståenden att man åkt på en informationsbluff.

Under dagen får Yles uppgifter stöd av en brigadgeneral som i Yles nyhetssändning bekräftar att beväringar som också har ryskt medborgarskap inte antagits till utbildning för drönarpiloter.

• Helsingin Sanomat och andra medier skriver att Utrikesministeriet backat från en tjänstetillsättning som redan verkställts, uttryckligen på grund av att personen som anställts också är rysk medborgare.

Den här härvan handlar om två skilda frågor.

• Det legitima i att spärra vissa tjänster för personer med dubbelt medborgarskap.

• Yles sätt att bevaka frågan.

Frågan om dubbelt medborgarskap är knepig. Personer med dubbelt medborgarskap utgör tveklöst en – märkväl, potentiell – säkerhetsrisk.

Det här handlar speciellt om personer som också har ryskt medborgarskap. Inte för att Ryssland är vår stora granne utan för att den ryska medborgardoktrinen förutsätter lojalitet av sina medborgare också om dessa också beviljats ett annat medborgarskap.

Du kan aldrig avsäga dig din ryskhet, och det här kan leda till lojalitetskonflikter.

Det här är realpolitik.

Grundlagen är också realpolitik, och experter på konstitutionsfrågor finner det mycket svårt att utforma en lagstiftning som begränsar dubbelmedborgares rättigheter utan att den lagstiftningen bryter mot grundlagen.

Ändå betraktas frågan som angelägen och finns såväl inskriven i regeringsprogrammet som sägs ha stark uppbackning också från president Niinistö.

Det finns ingen anledning att misstro Yle; man verkar ha mycket säkra källor.

Minister Niinistös dementier har klanger från en tid då omsorgen av ”rikets intresse” lade munkorg på journalistiken och medierna lät bli att publicera uppgifter, inte för att de var osanna utan för att de ansågs ”skada vår relation till en främmande makt”.

Niinistös egentliga agenda verkade vara att Yle alls skrev om problemen kring dubbelt medborgarskap, inte att man skulle ha haft fel i sak.

Jussi Niinistö hävdade att Yles rapportering kan skada våra relationer till Ryssland

Den farhågan tycks ha varit obefogad. Nyheten har uppenbart inte väckt någon större uppmärksamhet i ryska medier.

Är då våra relationer till Ryssland något som den som förmedlar nyheter alls ska bekymra sig över?

Nej, säger Janne Virkkunen, tidigare chefredaktör för Helsingin Sanomat i en intervju för svenska Yle (2/2).

”Ingen politiker kan förutsätta att massmedierna har en fosterländsk plikt att driva Finlands intresse och tiga om sådant som de vet”.

Tvärtom, säger Virkkunen har medborgarna alltid rätt att få veta.

Politikerna fattar beslut och ska vara beredda på genomskinlighet och medborgarinsyn, eller som Virkkunen formulerar det: ”Då politikerna talar om massmediernas ansvar är det ett sätt att lägga munkavle på massmedierna, att de skulle ha något särskilt ansvar för ett förment fosterländskt intresse.”

Det är lätt att hålla med Virkkunen då han ser en återgång till 70-talets finlandisering i försöken att lägga munkavle på rapporteringen.

Det finns all anledning att måna om yttrandefriheten