Några av de sevärdheterna har ett gemensamt – de ägs av föreningar eller stiftelser som kämpar med att få ekonomin att gå ihop.

• I Gamla hamn tronar galeasen ”Jacobstads Wapen” på minnen från fornstora dar, och granngårds ligger krigsskadeståndsskonaren ”Vega”, en nationalklenod, och väntar på en renovering som aldrig syns bli färdig.

• I Fäbodaskogarna ligger det unika arktiska museet Nanoq som också har svårt med ekonomin.

• Stiftelsen Aspegrens trädgård saknar resurser att bedriva trädgårdsverksamheten och har vänt sig till staden med en begäran att denna ska ta över driften.

Inför måndagens stadsstyrelsemöte hade stadsdirektör Kristina Stenman berett ett förslag om ett tilläggsanslag om 50 000 euro och att staden skulle ta över verksamheten redan från och med juli i år.

Stenman drog tillbaka förslaget från föredragningslistan, men ska ta upp ärendet igen den 29 maj.

I och med manövern skulle det verksamhetsbidrag staden hittills betalat falla bort, medan det något famösa likviditetslånet på 300 000 euro, som staden beviljat och som stiftelsen haft svårt att återbetala, kvarstå.

Aspegrensprojektet är ett exempel på hur idealism och ekonomisk realism kan ha svårt att samsas. En del av lönsamhetskalkylerna verkar ha tagits med mer optimism än med ekonomisk klarsynthet.

Stiftelsen bedriver också krögarverksamhet i prostgården, en verksamhet som också ger avkastning – men långtifrån tillräckligt för att täcka kostnaderna också för trädgården.

I stället för att – åter en gång – komma med tiggarstaven och fortsätta som förr väljer man alltså nu att vända sig till staden med ett förslag om att avskilja trädgårdsverksamheten och överlåta denna på staden.

I ett läge där staden hyvlar här och skär ned där kommer förslaget knappast att klubbas igenom utan motstånd.

Och jo, man kan fråga sig om detta verkligen är en uppgift för staden.

Å andra sidan: Aspegrens trädgård är en imponerande satsning som tagit fasta på en märkesman i Jakobstads historia och återskapat hans livsverk i en trädgård som saknar motstycke i vårt land och som seglat upp som en av stadens främsta sevärdheter och som konkurrerar med Skolparken som en oas för Jakobstadsbor och besökare.

Det vore synd att kasta bort de otaliga timmar som lagts ned på att bygga upp en pärla som Aspegrens.

Kristina Stenman talar också (ÖT 17/5) om de synergieffekter man kan uppnå med stadsträdgården.

Den potentialen ska man ta tillvara. Det vore kortsiktigt att säga nej till Aspegrens.