Efter en lång process blev det klart att Karleby stad har nästan 24,5 miljoner euro att få av samkommunen Korpelan Voima. Beloppet är den andel som Kelviå, Lochteå och Ullava hade i Korpelan Voima vid fusionen med Karleby. Under processens gång blev det klart att Karleby stad via fusionen inte blev medlem i samkommunen. I stället köper Korpelan Voima ut Karleby till det pris som skiljedomstolen fastslagit. Hur det ska gå till i praktiken och enligt vilken tidtabell är alltjämt öppet.

Karleby stad har under flera år brottats med svag ekonomi. Skuldbördan är stor, delvis beroende på att stadens fastigheter haft problem med inomhusluften. Det har bidragit till en snabbare investeringstakt och det har lett till att staden tvingats hyra lokaler för sin egen verksamhet.

Att man haft en relativt stor befolkningstillväxt har även på sitt sätt bidragit. Behovet av olika service har ökat. Samtidigt har staten haft en sparkur som kommunerna tvingats delta i.

I höstas kämpade beslutsfattarna i Karleby med att få ihop en budget som ska ge ett obetydligt överskott. Skattehöjningar ingick i konceptet. Men detta räckte inte till. Redan i vintras beslöt man att riva upp budgeten. Förskottet till Soite som staden köper vården av var större än man räknat med. Till detta har kommit att skatteintäkterna varit mindre än beräknat.I båda fallen kan det börja se bättre ut under slutet av året. Någon avgörande vändning kan man knappast vänta sig.

Mot den bakgrunden är skiljedomstolens besked välkommet för Karleby. Det handlar om en betydande summa. Bokslutet för i år har ett överskott. Tillsvidare har beslutsfattarna bara tagit del av utslaget. Hur pengarna ska förvaltas finns det inga beslut om.

Klart är i varje fall att beslutsfattarna försöker hålla sig till en återhållsam penningpolitik. Sparkuren som fullmäktige har godtagit fortsätter sannolikt. Att öka driftsutgifterna med hänvisning till penningtillskottet är uteslutet.

Frestelsen att använda pengarna för olika investeringar kan vara stor. Många investeringar står i kö, och har gjort det länge. Idrottsgården och ett musikhus är bara två exempel. Underhållet släpar dessutom efter i många av stadens fastigheter.Politikerna får vara på sin vakt. Det finns många osäkerhetsfaktorer. Frågan om landskapsförvaltningen är inte helt avgjord. Ifall landskapsreformen träder i kraft som planerat uppstår en osäkerhet kring de kommunala fastigheterna. Om det vill sig illa står kommunerna med belånade fastigheter utan hyresgäster.

Frågan om framtida skatteintäkter är också i det dunkla. Staten ska enligt den modell som nu ligger som grund svara för landskapets finansiering. Det betyder också att staten tar en större del av kommunens skatteintäkter. Vården har i princip fått halva den kommunala vården.

Åtminstone i teorin minskar kommunernas möjligheter att använda skattemedlen. Visserligen har kommunerna haft en hel del lagstadgade uppgifter, och har det även i fortsättningen.

Om landskapsreformen blir av utgör skolan den största kommunala sektorn. Man talar också om vikten av att kommunerna utvecklar sin livskraft. Konkurrensen om jobben och nyetableringar är en kommunal angelägenhet som kan få en större uppmärksamhet. Denna del kan inbegripa många olika saker. Skolnätet är en viktig del, liksom även markpolitiken. Men dragningskraften kan även innehålla mycket annat.

Tillgången på arbetskraft är en viktig faktor då man tävlar om nyetableringar. Åtminstone en del av arbetskraften måste komma utifrån och då är det viktigt att orten ger en positiv klang. Kulturutbudet och olika fritidsaktiviteter kan ibland vara avgörande.Karlebys eventuella tillskott i kassan ger beslutsfattarna lite bättre arbetsro.

Men det skapar sannolikt också en dragkamp hur pengarna bäst och rättvist kan användas. Det skulle vara förvånande om man inte i de fusionerade stadsdelarna skulle höja röster för att pengarna från Korpelan Voima ska öronmärkas för satsningar där.