Som det nu ser ut har Finland sitt första landskapsval om drygt ett år. En demokratisk mellaninstansförvaltning är en fråga som diskuterades redan före självständighetsförklaringen. Tanken är att landskapen ska ha ett mått av självbestämmanderätt. På det regionala planet ska man kunna välja sina tyngdpunktsområden.I praktiken har det varit svårt att nå enighet. Oron över den politiska maktbalansen och det egna partiets position i den har fungerat som både drivmedel och broms. Det är inte överraskande att framför allt den politiska centern önskat sig folkstyrda landskap. I praktiken ger den modellen Centern stort inflytande över en stor del av landets landskap. I någon mån har situationen förändrats genom att folk flyttat till de större städerna där Centern har haft svårt att få samma starka fotfäste som i landsbygdskommunerna.

Socialdemokraterna och Samlingspartiet har av tradition värnat om en stark centralstat. Också det styrs till en del av maktpolitiska argument. Via den modellen har de partierna ett bättre inflytande över hela landet. Men det har även handlat om att man på så sätt velat garantera ett jämlikt serviceutbud.

Självstyrda landskap har fått bida sin tid i Finland. I stället för en landskapsförvaltning indelades landet i län. Mellaninstansförvaltningen kompletterades av att man bildade kommunalförbund för interkommunaltsamarbete.

Länen hade i princip ingen beslutandemakt utan var centralstatens förlängda arm. Under 1970-talet byggdes länsförvaltningen ut och det verkade som om landskapstanken slutligt begravts. Under en kort tid försökte man demokratisera länen. Något direkt folkvalt beslutande organ skapades inte.

En något överraskande vändning kom då EU-inträdet blev aktuellt i början av 1990-talet. EU:s stödpolitik byggde på regionernas Europa. Finland behövde ha regioner med ett visst mått av självstyrelse. Detta var sannolikt också avgörande för att Finland kunde lämna in sin ansökan om medlemskap. På Centerfältet var intresset för ett EU-medlemskap svalt. Men möjligheten att få till stånd en landskapsförvaltning fungerade troligen som ett tillräckligt bra lockbete. Landskapen som då bildades har inte haft några direkt folkvalda beslutande organ.

Antalet län minskade i följande skede för att senare helt slopas. År 2010 trädde en regionförvaltningsreform i kraft. Vi fick Regionförvaltningsverk och Närings-, trafik och miljöcentraler.

Följande steg i förvaltningsreformen har varit om möjligt ännu mer komplicerad. En integrering och effektivisering av vården har varit det stora målet. Vägen dit är kantad med problem. Förra regeringen jobbade i fyra år utan att koma i mål. Vårdreformen bereddes då samtidigt med en stor kommunstrukturreform. Man försökte skapa stora kommuner som skulle ha tillräckligt breda axlar för att kunna ansvara för vården.

När Centern på nytt kom med i regeringen sammankopplade man vårdreformen med en landskapsreform. Samlingspartiet backade upp Centern med löfte om valfrihet i vården.

Tanken är nu i varje fall att vi om drygt ett år ska välja landskapsfullmäktige. Landskapsförvaltningen ska därmed demokratiseras.

Frågan är ändå hur stor makt dessa nya förtroendevalda i praktiken får över landskapets utveckling. Landskapet har ingen beskattningsrätt. Staten står för finansieringen av verksamheten, Detta begränsar förstås de förtroendevaldas möjligheter att styra utvecklingen.

Vården är den överlägset största biten, både då det gäller personalen och budgeten. Denna del styrs i praktiken i hög grad av den medicinska expertisen. En av motiveringarna för den stora reformen är också att man ska garantera en jämn servicenivå i hela landet. Det finns inget egentligt utrymme för egna regionala prioriteringar.

Större kan rörelsefriheten vara inom en del andra av landskapens uppgiftsområden. Men i och med att landskapet inte kan påverka inkomstsidan försvåras de regionala prioriteringarna även här.

Att valet skjuts fram är på många sätt positivt. Enligt de ursprungliga planerna skulle landskapsvalet sannolikt ha kommit i skuggan av presidentvalet. Nu kan uppgifterna formuleras bättre och fokuseringen bli tydligare.