Stegrande priser är en styggelse. Vi har alla lärt oss att inflationen äter upp våra besparingar och att en galopperande inflation – som den i Tyskland på 20-talet – är bland det värsta som kan drabba ett lands ekonomi. Också i Finland har vi erfarenhet av svårkontrollerad inflation, ännu på sjuttiotalet hade vi år med en inflation på över 15 procent. De senaste decennierna har betecknats av ett stabilt penningvärde och låg inflation. Då borde vi kanske vara glada över nyheten om att allt pekar på att vi nu i stället rentav har en deflation, en utveckling med sjunkande priser? Vore det så enkelt. För nationalekonomin kan deflationen vara ett ännu värre gift än inflationen. Det var deflation, inte inflation, som ledde till den stora depressionen på 1930-talet. Också under mindre dramatiska former innebär deflation att ekonomin stagnerar. Lånade pengar blir dyrare och förväntningar om ytterligare sjunkande priser skjuter fram beslut om inköp och investeringar. Ekonomin stagnerar. Den europeiska ekonomin har gått på kryckor sedan bankkrisen bröt ut för fem år sedan, och alla försök hittills att vända ekonomin har varit mer eller mindre resultatlösa – de har kanske hindrat läget från att bli ännu sämre. Nu har Europeiska Centralbanken (ECB) tagit till storsläggan. Man går in för att stimulera ekonomin med drygt 1.100 miljarder; mer än en miljon miljoner euro fram till september 2016. Satsningen är 60 miljarder euro – motsvarande en finsk statsbudget – per månad. Det här ska ge skjuts åt ekonomin, bland annat genom att få i gång en moderat inflation. Siktet är på två procent. Köpen ska fördelas enligt medlemsländernas andel av ECB:s kapital. Man köper alltså fler papper från stora länder än små. Torsdagens beslut var väntat, men överskred med råge de förväntade 600 miljarderna. Marknaderna reagerade positivt på torsdagen. Euron sjönk i förhållande till dollarn och börskurserna steg en smula. Den sänkta kursen innebär en devalvering som stärker konkurrenskraften. ECB kommer fram till september 2016 – eventuellt ännu längre – pumpa in pengar på marknaden genom att köpa masskuldbrev, som sedan låntagarna kan slussa vidare på marknaden. Den ekonomiska krisen är delvis ett resultat av att bankerna tvingats till mycket återhållsam kreditgivning vilket ställt till problem för företag i många europeiska länder. Förr i tiden hade man sagt att ECB ”satt i gång sedelpressarna”. Nu är tekniken mera subtil, men i grunden handlar det om samma sak, man ökar mängden pengar i omlopp. I ett normalt läge med ens en moderat inflation kan den metoden vara som att pinka i trikåerna – det värmer en stund men sedan blir det iskallt. Inflationen äter snabbt upp det man uppnått och riskerar dessutom skjuta fart. Nu startar man i ett läge med negativa räntor och med ett begränsat tidsschema vilket gör denna extraordinära satsning motiverad. Vilka effekterna på lång sikt är kan ingen säga med säkerhet, och erfarenheten från de senaste årens självsäkra prognoser från finansexperterna – eller kanske snarare ”finansexperterna” – besannar den gamla glosan om att inget är så svårt som att spå, speciellt om framtiden. Så var också expertreaktionerna delade. Det ska ändå ses som ett positivt tecken att ECB sätter tilltro till framtiden och säger att man inte enbart kan svälta sig till en fungerande ekonomi.