Bokslutet för Karleby stad har positiva förtecken två år i rad. Det är i och för sig glädjande. År 2014 gav ett överskott på 15,5 miljoner euro. Mot bakgrunden att man budgeterade med ett minus på 900.000 euro blir resultatet ännu bättre. Men det innebär tyvärr ändå inte att Karlebyekonomin nu är frisk och att beslutsfattarna kan släppa tyglarna. Fjolårets överskott beror på att man fick in en hel del som engångsbetalningar. Bolagiseringen av affärsverken står för största delen. Det är i och för sig något man kunde räkna med på förhand. Men samtidigt betyder det att man inte i framtiden kan få avkastning i samma utsträckning. Den kanalen är striktare reglerad än tidigare. Till resultatet bidrar även att man i någon mån lyckats få ner kostnaderna för stadens egen verksamhet. Skatterna gav även lite mera än beräknat. Det är i och för sig ett positivt tecken, men det är pengar som invånarna och företagen själva undvarar. I år är skattesatserna högre än någonsin tidigare. Beslutet att höja uttaxeringen fattades därför att man räknar med ännu tuffare tider, även om en konjunktursvängning snart måste komma. I jämförelse med kommuner överlag i Finland är driftsutgifterna inte anmärkningsvärt höga. Däremot är skuldsättningen hög. Skuldsättningen beror på att investeringstakten varit snabb de senaste åren. En stor del av investeringarna har framtvingats av problem med inomhusluften. Som bäst pågår tre stora skolbyggen. Dessa byggs med lånade pengar. I någon mån underlättas situationen av att Storkisbackens skola byggs enligt livscykelmodellen. På så sätt skjuter staden fram betalning på framtida skattebetalare. Det återstår att se om denna denna modell fungerar. Att man har hamnat i en situation med stora investeringar beror till en del på att underhållet av fastigheterna varit eftersatt. Beslutsfattarna har inte satsat tillräckligt på skötseln av befintliga fastigheter. I jämförelse med andra kommuner har Karleby investerat mycket. I och för sig kan det visa sig ha varit en bra politik. Vi har haft en lång lågkonjunktur och stadens projekt har fungerat som stimulans. Räntenivån är också låg, och har länge varit det. Men den höga skuldsättningen är förstås ett vågspel. Det finns inga garantier för att inte räntorna stiger, om inte på kort så på längre sikt. Frågan är också om Karleby har möjligheter att ha en lugnare investeringstakt så småningom. De investeringar man har just nu måste ses som befogade, skolfastigheter. Man kan förvisso diskutera omfattningen av projekten. Kunde man ha klarat sig med billigare lösningar? För Karlebys del är listan på nödvändiga projekt alltjämt lång. Flera av de mindre skolorna står i kö. Behovet av dagvårdsplatser ökar också hela tiden i takt med att befolkningen växer. Lägre ner på väntelistan finns ännu musikhuset och idrottsgården. Att också staten har ett stort sparkrav underlättar inte situationen i kommunerna. Staten har tagit för vana att flytta en del av sina problem hit. Den trenden fortsätter sannolikt. Att Karleby kan lägga undan en del medel i reserven är positivt, men inte avgörande. Ekonomin är alltjämt bräcklig. För i år har man budgeterat med en rejäl förlust. Det är osäkert om Karlebyekonomin lyckas överraska en tredje gång. Det viktigaste är att det finns jobb och därmed skatteintäkter. På den sidan finns en del positiva signaler. Men det finns också alltid orosmoln vid horisonten.